ÅSIKT

Borgerlig pedagogik gav oss pensionsskandaler

Foto: Jonas Ekstrˆmer/TT / TT NYHETSBYRÅN
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Utredningen av pensionsbolaget Allras vådliga affärer fortsätter. I förra veckan slängdes ännu en ett företag, Advisor, ut från det statliga PPM-systemet. I Svenska Dagbladet pågår dessutom en granskning av ett annat bolag, Solidar.

Företaget påstås ha trixat med redovisningen för att lägga beslag på pengar som tillhör spararna.

Känslan av kaos tycks härska i PPM-delen av det svenska pensionssystemet. Fonderna marknadsförs med aggressiva metoder, kunder förs bakom ljuset och avgifterna är orimligt höga.

I vissa fall möjligen om ren ekonomisk brottslighet, inom ramen för ett statligt pensionssystem.

Dags att stänga

I förra veckan fick det Svenska Dagbladets kolumnist Frida Bratt att på tidningens näringslivssidor fråga om det inte är dags att stänga hela apparaten?

När den frågan ställs på det sättet, på en av landets viktigaste ekonomisidor, är det faktiskt något oerhört som hänt.

PPM-systemet där vi själva förväntas placera en del - 2,5 procent av lönesumman - av våra pensionspengar har nämligen aldrig handlat om att trygga folks ekonomi på ålderdomen. Hela idén är i stället ideologisk, eller möjligen ett försök till borgerlig pedagogik.

Systemet som sjösattes 1994 var priset för borgerlig medverkan i den stora pensionsöverenskommelsen. Ett slags höjdpunkt på tidens marknadsliberala övertro.

Placerare

Plötsligt skulle alla bli del av den nya dynamiska och globala finansmarknaden. Vi skulle bli placerare, eller i vart fall spekulanter, som såg om vårt eget hus. Vi skulle förstå kapitalismen.

Den som är gammal nog kommer ihåg hur de som vägrade välja ur anbuden från tusen och en fonder beskrevs som illojala, eller i alla fall omoraliska. Att inte välja fond var som att fly fanan i krig eller som att skolka på valdagen.

Att låta den 7:e AP-fonden, Såfa, förvalta ens pensionspengar var både oansvarigt och karaktärslöst.

I dag vet vi att soffliggarna klarat sig utmärkt, att utbudet av privata sparalternativ är omöjligt att kontrollera och att många blivit rika på orimliga avgifter. Att det dessutom kan ha förekommit rena bedrägerier gör inte saken bättre.

Att säga att “hela apparaten” borde stängas ner är nog den logiska slutsatsen. Men när det kan skrivas på ledande ekonomisidor har något faktiskt hänt med samhällsandan.

ARTIKELN HANDLAR OM