ÅSIKT

Inte riskfritt skriva om fotboll i Burma

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Det blev en sommar i fotbollens tecken. Sällan har svenska folket följt ett idrottslag så ingående som herrarnas fotbollslandslag 2004. Sällan har svenska massmedier frossat så i straffsparkar, laguttagningar och ljumskskador.

Genom Amnestys lokalgrupp 168 i Laholm och Båstad påminns jag om att det inte alltid är lika riskfritt att rapportera om idrott. I ett mejl berättar gruppens ordförande Åke Sintring om den burmesiske sportjournalisten Zaw Thet Htwe. Han arbetade på en sporttidning i Burma som heter First Eleven. I en artikel förra året ifrågasatte han hur det burmesiska fotbollsförbundet använde de pengar som den internationella fotbollsrörelsen skänkt till hans land.

Generalerna i den burmesiska militärjuntan ansåg att artikeln var att jämföra med högförräderi och i november 2003 dömdes Zaw Thet Htwe till döden.

Efter internationella påtryckningar omvandlades domen till tre års fängelse. Samtidigt dömdes sju juridikstuderande vid ett universitet till mellan sju och femton års fängelse för att de utan myndigheternas godkännande hade organiserat en idrottsförening.

För oss som vuxit upp i en fredlig demokrati låter detta naturligtvis som en obegriplig bestraffning, men juntans reaktion är i högsta grad rationell. Generalerna är livrädda för att landets studenter ska organisera sig. Under hela juntans tid vid makten (sedan 1962) har studenterna varit dess främsta kritiker. Det var studenter som organiserade de fredliga protesterna 1988, då miljoner burmeser gav sig ut på gatorna och krävde demokrati. Det var studenterna som tog de tyngsta smällarna när juntan slog ned protesterna med våld.

Mot den bakgrunden blir alla fria och oberoende föreningar i Burma en uppmaning till motstånd och demokrati. Och alla studentaktiviteter blir ett hot mot juntan, som svarar med fängelsestraff, tortyr och öppna hot mot studenternas familjer.

”Generalerna i Burma har nu mer än 1350 politiska fångar i sina anstalter”, skriver Åke Sintring i sitt mejl från Laholm. ”De flesta av dem sitter där på grund av fredliga politiska aktiviteter, bland dem Sein Hla Oo, vår grupps adopterade fånge, även han

journalist.”

Vi lever i en sportfixerad värld. Just nu svämmar tidningar och etermedier över av rapporter från fotbolls-EM, och det är bara några veckor kvar till OS i Aten.

För oss som gillar att titta på fotboll och simning och tennis och handboll är det naturligtvis rena himmelriket. Till och med en så märklig sport som curling brukar hetta till när det blir stora mästerskap och tv är på plats.

Den som trodde att det var riskfritt att rapportera om idrott i medierna får dock tänka om.

Rapporterna från Burma är en påminnelse om att idrott och politik aldrig helt går att skilja åt. Det är också en påminnelse om att det finns saker som är viktigare än några missade straffar i EM.

Jesper Bengtsson