ÅSIKT

Det är långt kvar till ett borgerligt alternativ

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Inte var de så glada förra gången, centerpartisterna. De politiskt anställda brukade samlas vid stambordet i UD:s personalmatsal och beklaga sig över moderaternas stöddighet i Rosenbad. Regeringen var nedsliten av ekonomiska problem och interna konflikter. Centerpartisterna fick ställa ultimatum efter ultimatum för att inte bli överkörda.

En junidag för tio år sedan fick Olof Johansson nog. Han lämnade det mörka tjänsterummet vid Tegelbacken och satte punkt för tiden som miljöminister. Öresundsbron blev droppen.

Valförlusten några månader senare tvingade ut en generation borgerliga politiker i oppositionsarbetets ödemark. Med ett undantag. Olof Johansson hade modet att samarbeta med socialdemokratin för att få ekonomin på fötter igen.

Nu hoppas borgerliga valstrateger och ledarskribenter på en gemensam plattform som kan föra partierna tillbaka till makten. Hyllningarna till Maud Olofsson känner inga gränser.

Det är inte så underligt. Hennes omläggning av den politiska kursen cementerar centern som en del av det borgerliga blocket. ”Borta är den Johanssonska obegripliga pragmatismen och sossesamarbetsviljan”, skriver ungdomsförbundets ordförande Fredrick Federley i den liberala tidskriften Nu.

Maud Olofssons steg åt höger har onekligen fört de fyra partierna närmare varandra i den ekonomiska politiken. Hennes angrepp på facket och tal om att man ska kunna leva på sin lön låter som ekon av tidigare moderatkampanjer. Ändå återstår mycket innan det finns ett trovärdigt regeringsalternativ.

Ta säkerhetspolitiken. Moderaterna och folkpartiet vill att Sverige går med i Nato. Centerpartiet håller fast vid alliansfriheten och ser EU som en motvikt till USA. Hur ska det gå att förena?

Eller energifrågorna. Folkpartiet vill bygga ut kärnkraften, centern avveckla. Maud Olofsson välkomnade moderaternas utspel i våras om breda energisamtal, men partierna står fortfarande långt från varandra. En uppgörelse mellan kraftindustrin och regeringens förhandlare Bo Bylund kan göra livet enklare för centerledaren, men även då återstår konflikter. Är marknadsliberalerna i moderaterna och folkpartiet beredda att ge miljardsubventioner till etanolfabriker och biobränsle?

För att inte tala om jordbrukspolitiken. Vilken linje ska en borgerlig regering driva när det gäller EU-stöden?

Listan går att göra betydligt längre. Hur ska partierna kunna samsas om regionalpolitiken och skatteutjämningen, eller om en aktiv miljöpolitik? Förra sommaren var euron livsviktig för moderater och folkpartister, kan de verkligen sitta still i båten till 2010 om våra grannar på andra sidan Östersjön går med?

Maud Olofssson satsar allt på en borgerlig regering och slänger igen dörren för samarbete med socialdemokratin. Centerns många kloka politiker i kommun och landsting borde fråga sig vart den taktiken leder om valsegern uteblir.

Mats Engström

ARTIKELN HANDLAR OM