ÅSIKT

Det finns inget blått blod

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

”Mer än något annat förkroppsligar och uppmuntrar monarkin idén om sociala hierarkier”

Du vickar och skruvar på dig. Mammas mage kramar hårdare och oftare. Nya ljud och plötsligt är du på utsidan. Allt är suddigt. Någon rör vid ditt huvud. Och du är kär. Hej mamma! Hej pappa! Små lungor som ska lära sig andas luft. Du drömmer ljud och hjärtslag. Röster och musik.

En värld av stora suddiga jättar med varma händer.

Säpobilar och informationschefer, pressuppbåd, jippo och en hovstat för 20 miljoner, men när pappa nästan börjar gråta på presskonferensen är det på riktigt. Och du åker hem från sjukhuset i ett babyskydd – lyckligt ovetande om risken för att morfar snart kommer att hålla någon form av tal.

Odlar blodsmystik

Människan föds naken. I fullständigt beroende och förälskelse i världen. Öppen och sårbar och full av tillit. Kroppen kommer ur en annan kropp. Förväntar sig allt och behöver allt. Små mjuka händer, liten mun och lent hår som kommer att falla av. I kroppen börjar allt det vi har gemensamt.

Och det finns inget blått blod.

Demokrati är inte en uppsättning formella rättigheter att rabbla, något att ta för givet eller ett ställe där man kan hänga sin hatt. Demokrati är en människosyn.

De kommer svassa runt dig, niga för dig, fjäska för dig och samtidigt äga dig. Låsa in dig i en bur, kasta bort nyckeln och kalla det för din plikt och ditt liv. Du kommer att vara högst upp i den pyramid där man neråt via Riddarhuset odlar blodsmystiken vidare in i 2010-talet. Den främsta symbolen för den svenska överklassen. Den finaste ofrivilliga trofén högst upp på en trappa av personer som i många fall sitter på odemokratisk makt, oberättigad prestige, oförtjänt rikedom – eller alla tre. Som odlar en kultur där man är bättre än andra för att man är född till det.

Motiverar beundran

Du kommer legitimera allt det här bara genom att ha den position du har – en position som du inte har valt.

Mer än något annat förkroppsligar och uppmuntrar monarkin idén om sociala hierarkier. Tanken att blod och börd ska motivera respekt och beundran. Att vissa människor är finare än andra. Och det spelar roll. Medaljer som delas ut, positioner som bevakas. Fyra Wallenbergare i kungens jaktlag. En adel som badar i

både pengar och värdefulla kontakter  samlade genom adelskalender och internatskolor. Samt en institution – monarkin – som genom sin blotta existens säger att så här ska det vara i dagens Sverige. Vissa ska böja på huvudet och andra inte.

Den politiska funktionen av kungahuset är en särskildhet som ligger i generna. Och kungafamiljens huvudändamål är att vara föremål för beundran. Varför

säger vi i stället inte att blodet som rinner genom dina ådror är av samma sort som pumpades från alla andra små hjärtan på BB den där natten.  Och att när solen går upp i öster så går den upp för alla.

Huvudroll i illusion

Det var en gång en dröm om ett samhälle som inte byggde på fjäsk och rädsla. Det var en gång ett land där vi bestämde att den politiska makten inte skulle ligga i ett fåtal händer. Att makt är något man förtjänar och inget man föds till.

Varför låter vi inte bara den vackra lilla familjen Bernadotte-Westling vara. Slutar lura i dem att det är deras plikt att spela huvudrollen i illusionen att vi

behöver sociala hierarkier och blodsmystik för att hålla ihop ett land.

Det räcker med att ta en enda titt på en nyfödd bebis – vilken som helst.

För att veta att det inte är sant.