ÅSIKT

Sverige vinner – ett dåligt VM

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag tillhör den sista generationen som minns när det bara fanns två tv-kanaler och det mesta stängde klockan 18. En beige tid, Sverige var Sovjet light. Det social­demokratiska samhällsbygget hade ­inte hunnit fram till den viktiga delen om individens frihet inom den statliga trygghetsramen. Å andra sidan var ordet solidaritet vanligt då.

Nu har vi fått vansinnigt mycket valfrihet och det har gått i ­rekordtakt. Sverige tillhör världseliten i avregleringar, ­privatiseringar och valfrihets­reformer. Sverige har klättrat snabbare än något annat jämförbart land på The Wall Street Journals ”liberaliseringslista”, visar en granskning som stiftelsen The Heritage gjort på Svenska Dagbladets uppdrag.

Bara åtta länder i världen – av typen Azerbajdzjan, Albanien och Georgien – har klättrat snabbare sedan 90-talet, rapporterade SvD i lördags.

Några exempel: 1990 avreglerades taximarknaden, 1991 öppnade regeringen för marksänd ­reklam-tv och för privat äldreomsorg. 1992 genomfördes friskole­reformen och privata ­arbetsförmedlingar började ­tillåtas. 1992 avreglerades ­inrikesflyget. 1993 avreglerades postmonopolet, ­Televerket och järnvägen. 1996 avreglerades elmarknaden. 1997 fick friskolor samma ersättningar som kommunala skolor. 1999 kom ­pensionsreformen och riks­bankens makt försvagades. År 2000 sålde staten ”folk­aktien” Telia och 2009 upphörde Apotekets monopol.

Alla var verkligen inte dåliga reformer. Och att det 2003 sades ja till samkönade adoptioner, 2005 tilläts assisterad ­befruktning till ­lesbiska och att invandrare med jobb välkomnades till Sverige 2008 är ­lysande. Brist på den typen av ­liberalisering hade varit skamlig.

Inte lika festlig är den höger­liberalisering som innebär att ­utländska riskkapitalister numer äger enorma intressen inom svensk välfärd. Alla känner till Carema, äldrevården Attendo Care och sjukvårdsbolaget Capio, som i veckan vann världens största­ upphandling av ett akutsjukhus, S:t Görans i Stockholm. Det finns fler. Och en lång rad friskolor ägs av riskapitalister. Och så vidare.

Ansvaret för Sveriges ”liberala revolution”, som SvD kallar den, är inte bara högerns, det var vänstern som öppnade kranarna och det var nödvändigt, det där Sovjet-livet var ju för jävligt. Men det blev en ketchupeffekt. För mycket för snabbt. Sverige vann ett dåligt VM.

Valfrihet och kapitalism är ­jättebra för oss med pengar. Vi kan välja och vraka bland god­sakerna på alla nya poänglösa apotek som har samma populära bästsäljar­varor och vi kan placera våra föräldrar på ett finare vårdhem. I januari kunde vi faktiskt köpa rätten till en skola på Blocket. På Blocket! Världsunikt liberalt.

Det blev ingen skolförsäljning, till sist. Ingen ville ha den. Precis som många varken vill eller kan betala för det som en gång staten lovade: trygghet och välfärd för alla.

En tröst är att Systembolaget ännu inte är utsålt. ­Medan medelklassen ­njuter av den grasserande kapitalismen kan de fattiga åtminstone ännu få sprit till ett anständigt pris att bedöva sig med. Lite som i Sovjet. Vissa ­saker är sig ändå lika. Men nu finns också 67 tv-kanaler att döva ångesten med.

avFredrik Virtanen

ARTIKELN HANDLAR OM