ÅSIKT

Gratis fritids är lika hårt som batonger

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Illustration: Paul Wallander
LEDARE

Det dummaste som finns är idén om att det skulle finnas en motsättning mellan poliser och fritidsgårdar, mellan batonger och socialarbetare, mellan ”hårt” och ”mjukt”.

Sverige har stora problem med ojämlikhet och segregation. Det gör att klassamhället biter sig fast och att barn inte får utvecklas till de människor de hade kunnat bli. Och det gör att vi tappar bort ungar som halkar ur systemen och sen försvinner i kriminalitet och förstör livet för andra.

Vad beror det på? Fattigdom, machovärderingar, segregation, obehandlade diagnoser, kriminalitet som finns i de ungas närhet. Bland annat.

Var och en som någon gång har pratat med en polis, lärare, fritidsledare eller socialarbetare vet att det behövs både och, att det ”mjuka” är hårt. Att tro att batonger eller moralkakor löser sociala problem är en auktoritär fantasi.

Vi har pratat om poliser ett tag nu, inget fel med det som sagt. Men vad gör vi med det som sker innan?

Ett offensivt och svindyrt förslag

Förra veckan presenterade LO ett radikalt, offensivt och svindyrt förslag som kraftfullt skulle expandera samhällsåtagandet. Det går absolut inte ihop med moderata eller sverigedemokratiska skattesänkningar och det skulle göra att fler barn fick ett bättre liv.

Det handlar om fritids.

Nästan en halv miljon barn i Sverige mellan sex och 13 år går på fritids. Barn i lågstadieåldern är många gånger på fritids lika mycket som de går i skolan, och nästan alla, 85 procent, är där.

Det är just i lägre åldrar samhället och vuxenvärlden har störst chans att fånga upp ungar som behöver extra stöd. Ändå är fritids ofta en sorgligt eftersatt verksamhet, med deprimerande låg personaltäthet och stora problem. Nyligen publicerade Skolinspektionen en rapport från 24 fritidshem, samtliga med stora behov av att höja kvaliteten, många av dem med mycket större problem än så. På tjugo år har barngrupperna på fritids vuxit med i genomsnitt tio barn och det går dubbelt så många barn per vuxen jämfört med då.

Drabbar arbetarklassen

Faktum är att många elever redan i dag får en stor del av sin utbildning i fritidsverksamheten, för denna har ett pedagogiskt uppdrag och en egen läroplan. Det är bara det att kvaliteten är för dåligt. Vilket är en tragedi. Precis när det faktiskt går att påverka förutsättningar för inlärning, sociala färdigheter, ja hela framtiden. Då använder vi inte tiden på ett bra sätt.

LO:s förslag kommer från deras jämlikhetsutredning och är värt att lyssna på. Utgångspunkten är att grunden för ett rättvist samhälle skapas i skolan, och att uppdraget att utjämna inte uppfylls i dag.

Utredningen pekar på att det inte bara är i själva skolan som lärande sker. Majoriteten av sin vakna tid befinner sig faktiskt barnen inte i klassrummet.

Föräldrar med pengar och kulturellt kapital går på museum, konserter, teater och bibliotek med sina barn. De kompenserar brister i undervisningen med läxläsning och en stimulerande fritid. Allt detta spelar roll för lärande och kunskapsutveckling, för vad det innebär att upptäcka sig själv och världen. Och klassdimensionen i detta är stenhård.

Förslaget från LO handlar om att bygga ut fritids både vad gäller omfattning, innehåll och kvalitet. Att utjämna det där försprånget.

Idag är det färre barn från fattiga områden som går på fritids. För att nå dessa tycker LO att verksamheten bör byggas ut och bli avgiftsfri, precis som skolan.

Att satsa på fritids en revolutionär handling

De anställda måste bli fler och barngrupperna minska. På fritids skulle barn kunna få tillgång till kultur och idrott genom att verksamheten samordnades med föringslivet. På fritids går det också, om resurserna finns, att organisera avgiftsfri läxläsning. Lika viktigt är att de som jobbar på fritids bör ha pedagogisk utbildning och att samverkan med skolan blir bättre.

Man blir glad när man läser LO:s förslag, för det är både radikalt och realistiskt, visionärt och pragmatiskt.

Barnen finns där, strukturerna också. Det vi behöver göra är att bygga ut och höja kvaliteten på timmarna de ändå finns på plats och fylla på med personal och idéer. Enligt LO skulle förslagen om personaltäthet och slopad avgift kosta ungefär 10 miljarder att genomföra. Det är mycket pengar, och det är på något sätt befriande eftersom det speglar en verklig ambition, inget duttande.

Att i denna tid av batonger prata om fritids är i sig närmast en revolutionär handling, och då menar jag inte i blodig mening utan i samhällsomdanande. Det är också politik som gör mest för de som behöver det bäst, men samtidigt är bra för alla, till och med den numera avhånade medelklassen. Bättre än så kan inte socialdemokratisk politik bli, och är Stefan Löfven smart så tar han förslaget och går till val på det.

ARTIKELN HANDLAR OM