Krävs mod att göra upp med mansrollen

”Ta det som en man”

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Stefan Mattsson
Hampus Nessvold.

När Hampus Nessvold växte upp var hans stora idol Suzanne Reuter. Mer än något annat ville han sjunga, agera på en scen. Han var mjuk, känslig. Men det var sidor han inte vågade visa utåt. Det var ju “bögigt”.

Istället blev han en värsting i andra killars sällskap. Störig, högljudd. Han var så förvirrad över den han var, och den han försökte vara, att han ett tag antog att han var homosexuell. Det var bara det att han inte tände på killar.

Om det och mycket mer berättar skådespelaren Hampus Nessvold i hyllade föreställningen “Ta det som en man”, där han gör upp med den mansroll han blev tilldelad.

Han beskriver den antiplugg-kultur som fanns bland grabbarna i klassrummet i högstadiet, hur det var en sport att störa läraren.

En roll som också gör avtryck i reda siffror. Betydligt fler män än kvinnor saknar en nära vän, betydligt fler män än kvinnor begår självmord, betydligt fler män än kvinnor dör av andra mäns våld, betydligt fler män än kvinnor faller in i missbruk, betydligt färre pojkar än flickor når behörighet till gymnasiet. Ta det som en man.

Den som pluggade ansågs töntig

Det är en roll som drabbar på flera sätt. Hos “Malou efter 10” beskriver Hampus Nessvold den antiplugg-kultur som fanns bland grabbarna i klassrummet i högstadiet. Hur det var en sport att störa läraren, kasta sudd på den som försökte fokusera, att den som studerade flitigt ansågs töntig. Men han ville ändå få bra betyg, så han pluggade i smyg. Vändningen kom när han bytte stad för gymnasiestudierna, och kom in på musikklass.

Det är först nu, i efterhand, när han själv föreläser och står på scen som tanken på läraren han störde kan dyka upp. “Hur fan står de ut?” frågar han sig.

Under föreläsningarna möter han den kille han själv var. “De skriker bög innan jag ens kommer in i klassrummet”, säger han. Efteråt, på kvällen, kan han få ett meddelande på instagram från någon av de där killarna. “Jag kunde inte göra det när de andra var i rummet, men jag ville bara säga att …”.
Säga att det som Hampus förmedlat i klassrummet har väckt tankar.

Slår åt flera håll

Och det är så enormt viktigt att just killar och män vågar lyfta de här frågorna. För det finns så många män som bara lyssnar på andra män.

Starka krafter bjuder dessutom motstånd. Högerskribenter och höger-om-högerpolitiker hånar det mesta som rör genusfrågor. Trots att det är så tydligt: ojämställdhet slår åt flera håll.

Hampus Nessvold påminner om det i sin föreställning, och sjunger Seinabo Seys “Hard time” så bländande vackert att gåshuden reser sig i publiken.
Lyssna på vad han har att säga.

avPernilla Ericson

ARTIKELN HANDLAR OM