ÅSIKT

(S)amarbeta med de små företagen

LEDARE

Sommaren är här och politiken tycks ha gått på semester. Ledarredaktionen passar på att blicka framåt.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Varje helg i sommar får du möta en intressant person som tänkt till om framtidens stora frågor.

I dag: professor Göran Brulin om arbetslivet.

Foto: NYA VÄGAR Professorn vid Arbetslivsinstitutet Göran Brulin ser nya utmaningar för arbetarrörelsen. – I dag är uppgiften att skapa en helhetslösning tillsammans med de små företagen, säger han.

24 JULI 2004. Göran Brulin, professor vid Arbetslivsinstitutet, tvekar inte när det gäller omfattningen av utmaningarna på arbetslivets område.

– De är de största, säger han när vi träffas på hans tjänsterum.

Han lyfter fram tre områden. Det handlar om ”jobbskapande”, arbetsorganisation och att socialförsäkringssystemen verkligen måste fungera försäkringsmässigt. Grunden – inte minst för socialdemokraterna – måste vara att försvara arbetslinjen.

– Där har man ju hamnat så jädra fel, säger han.

Brulin menar att företagarna har en poäng i diskussionerna om till exempel skattereglerna. Debatten borde handla om vilka regler som kan förändras för att skapa utveckling, inte i första hand om vad som betraktas som rättvist.

Inga enkla lösningar

Samtidigt medger han att det inte finns några enkla lösningar, inga enskilda åtgärder som skulle sänka arbetslösheten till de nivåer de traditionellt legat på.

– Fackföreningsrörelsen vet väl inte riktigt hur man ska ha det. Från LO kräver man ju väldigt traditionell Ams-politik, och vad ska man göra?

Brulin, som bland annat skrivit om företagsklimatet i Gnosjö, skulle i stället vilja se ett samlat grepp från arbetarrörelsen. En politik för skatter och regler samtidigt med åtgärder för att stärka företagarkulturen och ett aktivt ägande.

– Arbetarrörelsen lyckades ju en gång tillsammans med storföretagen, men i dag är uppgiften att skapa en helhetslösning tillsammans med de små företagen.

Han föredrar att tala om utveckling snarare än tillväxt. Det beskriver bättre vad som krävs.

– Man känner inte att det är någon i regeringen som har de här punkterna på sitt bord och driver dem med fokus. Det behöver ju inte vara statsministern, det skulle kunna vara någon annan.

Bland arbetsgivarna tycker han sig däremot se tecken på en vilja att diskutera, en vilja som inte alltid tas tillvara av fackliga och politiska ledare.

– På ett sätt har det varit bekvämt med låsta, dåliga arbetsgivare som visar kapitalismens sämsta sidor, men vi kommer ju inte ifrån att de behöver vara med på tåget. Då måste man ha en retorik och politik för att låsa upp dem.

Framför allt är det handling som fattas. Socialdemokratins tillväxtkon-gress levde knappast upp till förväntningarna och från facket är signalerna inte entydiga.

– Visst, rapporten Bättre byten till LO-kongressen måste tas på allvar. Men det hade varit bättre om man agerat efter den i till exempel diskussionerna om sjukersättningssystemet.

Göran Brulin är övertygad om att det är viktigt att också jobben i produktionen blir kvar i Sverige. Utan fabriker flyttar snart också konstruktionsarbete och så småningom också marknadsföring.

Efterlyser svensk modell

– Till skillnad från P O Edin är jag övertygad om att det är livsfarligt om produktion bara lämnar landet. Det finns alltid en fördel att göra konstruktion nära produktionsanläggningar och det blir bara viktigare och viktigare för att snabbt få konstruktioner i produktion. Och ingenjörer i Kina, Polen och Indien är väl så duktiga som våra.

Just därför anser han att det behövs en svensk modell för arbetsorganisation, men underkänner det som i fackföreningsrörelsen kallats ”det goda arbetet”.

– Det vet ju alla att det goda arbetet – hela det konceptet har gått i stå för tio år sedan. Rätt och slätt, det funkar inte.

Åsikten är inte oomstridd och Brulin får mycket kritik, inte minst från fors-karkollegor.

– I facken är man mer pragmatiska.

Eller mer uppgivna.

– Jag vet att det finns organisationer som är förskräckliga. Men tillför tjäns-temannauppgifter, driv på automationen och tillför fler arbetsuppgifter och rotation säger han.

Målet skulle vara att skapa en organisation där det går snabbt att omsätta idéer i produktion. Och att binda ägarna genom investeringar.

– Om man trycker på med krav på investeringar i automatiseringar och en arbetsorganisationsmodell med nära samband mellan tjänstemän och arbetare där det är kort mellan konstruktion och löpande produktion kan man kompensera för den låga lönen i andra länder.

Sjukskrivning fel redskap

Den tredje utmaningen som Brulin ser framför sig handlar om ohälsan och försäkringssystemen. Han menar att sjukskrivning har blivit lösningen på alldeles för många samhällsproblem.

– Det är inte meningen att klämma åt de som har belastningsskador, men det är inte bra när sjukförsäkringen blir ett allmänt konfliktlösningsredskap. Det skapar ett dåligt fungerande arbetsliv när sjukförsäkringen blir lösningen på att du är pingstmedlem i Knutby eller osams med chefen.

I stället för att ta itu med ohälsan och frånvaron finns risken att regeringen med Göran Persson i spetsen försöker vältra över kostnader direkt på parterna. I praktiken en smyghöjning av skatten.

– En mer försäkringsmässigt administrerad sjukförsäkring skulle innebära att vi har en frånvaro i nivå med Tyskland och Finland. Sjukförsäkringen handlar om att vara oförmögen att arbeta. Det gäller också att följa upp arbetsplatser som skapar ohälsa. Det gör man faktiskt i Tyskland.

Utmaningar, men knappast några färdiga svar. Den politiska debatten de närmaste åren kommer sannolikt att handla mycket om vem som förmår formulera en modern arbetslinje.

Ingvar Persson