ÅSIKT

Tidningsägarna berikar sig – arbetarna pressas

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Mediekoncernen "Stampen" ställer in betalningarna och ansöker om rekonstruktion för 16 av sina bolag. På bilden: Peter Hjörne, styrelseordförande och huvudägare och Martin Alsander, koncernchef.
LEDARE

Peter Hjörne är en ­inkompetent tidnings­ägare och säger sig också ta ansvar för ­familjekoncernen Stampens grava ekonomiska kris.

”Vår strategi fungerade väl fram till 2012 då strukturomvandlingen och digitaliseringen accelererade på ett sätt som jag tror att få hade förutsett”, skrev Hjörne i koncernens moderskepp Göteborgs-Posten efter beskedet om att Stampen ansöker om rekonstruktion för 16 bolag.

Alltså ett fullständigt med­givande om sin egen och ­chefen Tomas Brunegårds brist på omvärldsanalys. 2012? Som få hade förutsett? Pappers­döden kom inte som en plötslig flyktingström 2015, den har ­varit på väg sedan internet uppfanns. Att förköpa sig på tidningar utan att begripa att ­annonsintäkterna skulle minska drastiskt ledde obönhörligen till först stora nedskärningar och nu till konkursmässighet.

Men, det är lätt att se fel­beslut i efterhand. Rent teoretiskt hade det kunnat gå illa även om Hjörne varit skicklig. Det är komplicerat att tjäna pengar när folk vill ha journalistik gratis. I ett nattsvart framtidsscenario kan makthavare göra vad som helst och bara ­riskera att granskas av SVT och SR (om public service som vi känner den får finnas kvar). För trots fagra ord är tidningsägare inga filantroper. Utan vinst läggs produkten ner.

Än så länge har de flesta lyckats, dock inte Hjörne. Och då är det förbluffande att se hur furstligt han ­belönat sig.

Åren 2004 till 2013 ­hade han inkomster på 130 miljoner kronor, ­enligt ”Uppdrag granskning”. 2014 höjde han enligt Resumé sin lön med tre miljoner från året före­, till 9,4 ­miljoner trots brakförluster, sparkade anställda och en verksamhet nedtyngd av lån. Och vd Brunegård fick 74 miljoner mellan 1996 och 2014 för att sköta de dåliga affärerna.

Totalt har ägare och ledning roffat åt sig nära 100 miljoner i ersättningar och utdelningar de senaste fem åren, rapporterar SvD, en siffra snubblande nära de 120 miljoner som skatte­betalarna nu får betala i stat­liga lönegarantier under två månader. Stampens ­skulder är på 1,2 miljarder ­kronor. De 3 000 anställda bör ha mycket ont i magen inför framtiden.

Stampenpampen är nu inte ensam om att berika sig. Webbsidan Frilanshandboken räknade ut att samtidigt som den svenska dagspressen ­gjorde sig av med cirka 1 000 journalister (2004 till 2013) tjänade ägar­familjerna drygt 3,3 miljarder kronor.

Nedskärningarna fortgår, ingen ung människa kan rekommenderas att satsa på en högst otrygg murvelkarriär. Men många medieföretag, inklusive Aftonbladet, gör år efter år ­stora vinster till ägarna. Den så kallade krisen är hittills för ­demokratin – många delar av landsorten saknar redan bevakning och ännu värre är det i Storstockholm. Men främst är krisen för de journalister som tvingats till lägre arvoden, otryggare anställningar eller som förlorat jobbet.

Det är som i alla branscher – arbetarna på golvet ­betalar medan direktörer och ägare blir rika. ­Verkligt stötande blir den ordningen när girighet går hand i hand med inkompetens.

Finns det någon­ gnutta moral kvar borde Hjörne åtminstone betala de stoppade fakturorna från fattiga frilansare ur sin egen, mycket djupa, ficka.

ARTIKELN HANDLAR OM