Toxisk positivitet på jobbet är en krutdurk

Svårt att visa passion i en gaffeltruck

Toxisk positivitet är ett nytt begrepp som letat sig in i Språkrådets nyordslista. Kanske känner du igen det från arbetsplatsen.

När den här texten når dig kanske du ligger i hängmattan och slappar.

Jag vill egentligen inte förstöra illusionen av att du skulle kunna bli kvar där i hängmattan för alltid. Men snart är det dags att börja ställa klockan igen på morgnarna och pipa iväg till jobbet.

Dessvärre finns det en risk att du tvingas kliva in genom dörrarna till arbetsplatsen med ett påtvingat leende på läpparna.

Ett nytt begrepp som letade sig in i Språkrådets nyordslista förra året var ”toxisk positivitet”. Att ha en överdriven, närmast maniskt glad och positiv inställning till saker.

– Jag betraktar det som en oförmåga att se brister och hantera motgångar. Den tillkämpade positiviteten är ett sätt att fly från allt som är jobbigt och skaver och låtsas om att man kan trolla bort problemet, säger psykologen Jakob Carlander, till tidningen Handelsnytt.

Många arbetsplatser lider av den här åkomman. Personal tvingas uppvisa en större glädje och positiv attityd för att passa in i gänget. Eller för att kunna klättra uppåt.

På en av mina tidigare arbetsplatser hade vi ett gäng olika ledord. Cheferna älskade att basunera ut dem. Sektstämningen gick att ta på. Meningen var nog att det skulle vara moralstärkande och att de tänkvärda orden skulle höja stämningen bland arbetarna.

Resultatet blev alltid tvärtom.

Bland annat ville de att vi skulle arbeta med ”passion”. Inte bara det, vi skulle även göra det med ”can do-spirit” och ”speed”. Jag förstod aldrig riktigt vad det innebar att köra gaffeltruck med passion. Speed greppade jag faktiskt, för ofta var det skitstressigt.

Jag säger inte att jag aktivt arbetade långsammare när de tryckte ner den positiva energin i halsen på mig. Men låt mig vara tydlig med en sak: trucken kördes sannerligen inte snabbare.

Varje gång de där ledorden kom på tal väcktes ett mörker inom mig.

Ställde man inte upp på den där sektiga stämningen eller toxiska positiviteten ansågs man vara ett problem, till och med en bråkstake.

Men att streta emot är faktiskt det bästa man kan göra. Den där maniska glädjen är inte en särskilt bra strategi om man värdesätter friska arbetstagare. Det kan faktiskt vara en krutdurk som bara väntar på att explodera.

– Det kan leda till konflikter i arbetslaget. Det positiva tänkandet ger inget utrymme för brister och kan till slut leda till utbrändhet, säger Jakob Carlander till GP.

I en tid av toxisk positivitet är det en viktig motståndshandling att vara en muttrande, surmulen grindvakt. Någon som inte låter all möjlig skit passera på arbetsplatsen.

När det är dags att återvända till jobb om några veckor kanske det till och med kan rädda dig själv och andra från utbrändhet.

Följ ämnen i artikeln