ÅSIKT

Bråket i SSU handlar om makt, inte islam

Foto: MAJA SUSLIN / TT / TT NYHETSBYRÅN

avAnders Lindberg

LEDARE

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Drygt tre veckor har gått sedan Kvällsposten avslöjade att SSU Skåne tagits över av vad de kallar en extrem och fundamentalistisk falang. I söndags meddelade SSU-distriktets ordförande Mansour Ahmed att han avgår. Även vice ordförande Khloe Abdel Wahab lämnar liksom Mohammed Adeeb, ordförande i klubben SSU Centrum.

Så vad i allsin dar är det egentligen som har hänt?

När jag ringer runt till olika personer med insyn blir det snabbt uppenbart att detta varken handlar om religion eller politik. Det är i första hand en ganska traditionell SSU-maktstrid - men med otraditionella aktörer och därmed nya argument.

Kan inte fortsätta

I den styrande falangen ingår personer som har gjort homofoba och antisemitiska uttalanden. Dessa personer kan naturligtvis inte fortsätta ha några uppdrag, det är inte möjligt att förena sådana värderingar med att företräda SSU eller S.

Min egen relation till SSU Skåne är komplicerad. Jag var djupt inblandad i SSU:s falangstrider under 1990-talet, konflikter som nästan slet ungdomsförbundet i två delar. Jag var en av de ledande gestalterna på högersidan medan SSU Skåne ledde vänstern, båda falangerna gjorde varandra väldigt illa. Vi bråkade om EU, friskolor, Göran Perssons budgetsanering men mest om interna val. I flera år efter kongressen 1999, då konfliktnivån var som högst, kunde jag inte höra skånska talas utan att drabbas av en rent fysisk stressreaktion. Men jag lärde mig en helt avgörande politisk läxa: gör inte om det.

SSU:s falanger är ett intressant sociologiskt fenomen. De har sina rötter i SSU-kongressen 1955 då sittande ordförande Bertil Löfberg utmanades av förbundssekreteraren Oskar Lindkvist. Högerns "Bertilianer" vann över vänsterns "Oskarianer" med röstsiffrorna 227-222. I SSU Skåne har länge funnits en minatyrvariant av den nationella konflikten mellan Helsingborg och Malmö.

Fick medla

Efter 90-talet gick till slut striderna så långt att en "Framtidskommission" utsågs 2005 med representanter från båda falanger samt två vuxna, förre samordningsministern Jan Nygren (S) och riksdagsledamoten Bo Bernhardsson (S) som medlare. Båda var veteraner från SSU-kongressen 1981, förra gången falangerna släppte alla hämningar. Resultatet av medlingen blev maktdelning. Högern fick ordförandeposten medan vänstern rollen som förbundssekreterare. Bland både förtroendevalda och anställda började man kvotera mellan falangerna, ungefär som i ett land efter ett inbördeskrig.

Dagens konflikt i Skåne hämtar näring ur den historien men utlöstes av att man på senare år värvat medlemmar från nya grupper, till stor del i invandrartäta Rosengård, vilket förändrat maktbalansen i Malmö. De nya medlemmarna kommer, lite förenklat, ur den nya arbetarklass som har vuxit fram på senare år i storstädernas förorter. Dessa "förortskids" hade andra erfarenheter och referensramar och ville driva andra frågor än SSU Skåne gjort historiskt. Det skar sig, både kulturellt och personligt. För några år sedan förlorade den traditionella SSU-vänstern i Malmö makten. Båda sidor anklagar nu varandra för fula metoder och angriper varandra via media.

Lös den underliggande konflikten

Samtidigt väcker konflikten även frågan om hur Socialdemokratin ska hantera organiserad religion. Självklart kan man vara troende och aktiv socialdemokrat, men man kan inte utifrån religiösa argument agera i strid med socialdemokratins värdegrund. Redan partiets första program från 1889 slog fast att religion är en privatsak.

Både SSU-förbundet och Socialdemokraterna i Skåne försöker nu reda ut den uppkomna situationen. Det är så dags. Naturligtvis har man känt till konflikten i åratal utan att agera. Det första steget är att flytta på de individer som har gjort övertramp. Men sedan måste den underliggande konflikten lösas och makten i SSU-distriktet delas på ett rimligt sätt.

Precis som i SSU-förbundet efter 1990-talet så behövs det sannolikt hjälp utifrån, vilka personer i Skåne klarar att göra vad Jan Nygren och Bo Bernhardsson gjorde på riksnivå?

Uppdatering: I en tidigare version stod att ”Framtidskommissionen” 2005 beslutades av S. Korrekt är att det formella beslutet att utse Jan Nygren och Bo Bernhardsson togs i SSU:s förbundsstyrelse. Enligt stadgarna har S inte befogenhet att fatta ett sådant beslut eftersom ungdomsförbundet är en självständig organisation. Vi beklagar detta.

ARTIKELN HANDLAR OM

SSU

Skåne