Vad vill Israel?

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Omkring 400 000 människor följde schejk Yassin till graven i går.
Foto: MOHAMMED SALEM
Omkring 400 000 människor följde schejk Yassin till graven i går.

LEDARE

I går skapades ännu en martyr i Mellanöstern. Som symbol för kampen mot ockupationsmakten kommer den åldrade och rullstolsbundne Hamasledaren schejk Yassin sannolikt att ha större betydelse som död än någonsin i livet.

Fördömandet av den israeliska attacken är entydigt från det palestinska samhället, också från Yassins politiska motståndare. Hundratusentals människor följde honom till graven. President Arafat har utlyst tre dagars landssorg.

Arabvärlden har också reagerat starkt. Egyptens president Mubarak meddelade att firandet av freden mellan Israel och Egypten ställs in. Jordaniens kung Abdullah beskriver mordet som ett brott, och till och med det av USA tillsatta styrande rådet i Irak protesterar.

EU:s utrikesministrar samlades i går för att diskutera åtgärder mot terrorismen. I ett uttalande konstaterar de att utomrättsliga avrättningar undergräver rättsstaten och därmed kampen mot terrorn.

Det israeliska flyganfallet, som dödade sju personer förutom Yassin, skedde när Hamasledaren tidigt på morgonen lämnade en moské. Enligt BBC ledde premiärminister Sharon själv attacken.

Den blir ännu en i raden av utomrättsliga avrättningar, eller statligt sanktionerade mord, som Israel genomfört de senaste åren.

Taktiken har gång på gång fördömts internationellt, något som inte tycks besvära den israeliska regeringen. I skuggan av den 11 september 2001 har alla rättsstatens kännetecken kastats på sophögen.

I omvärlden uppfattas Hamas främst som ansvarigt för många självmordsattentat i Israel, attentat som fördöms av en näst intill enig världsopinion. Organisationen har också stämplats som terroristisk av bland annat EU.

I Gaza och på Västbanken är detta bara en del av sanningen. Den palestinska myndigheten har systematiskt brutits ner av israelisk aggression, brist på politiska framgångar, korruption och inre motsättningar. I samma takt har Hamas anseende vuxit. Organisationen driver ett omfattande socialt arbete bland de allt mer desperata invånarna i de ockuperade områdena.

Nu väljer alltså regeringen Sharon att slå till mot den man som symboliserar detta. På kort sikt är det en politik som bara kan leda till ytterligare våld. Det medger också israeliska bedömare. Inrikesminister Poraz, som röstade mot mordet vid förra veckans regeringssammanträde, varnar för att många israeler kommer att få betala attacken med sina liv.

Två stater, ett slut på ockupationen och säkra gränser är den enda möjliga vägen till fred och därmed ett slut på terrorismen. Fred förutsätter ledare med mandat och auktoritet att förhandla. Dagens israeliska regering har gång på gång visat att man inte erkänner någon förhandlingspart.

Framtidsutsikterna är dystra.

Till slut återstår bara våldet, terrorn och desperationen.

IP

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.