ÅSIKT

"Bygg en moské baby, bygg gärna tre, baby"

Foto: Lars-Goran Rydqvist / SMP
Moskén i Växjö
LEDARE

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Stilla veckan går mot sitt slut, en tid för god mat, ägg och eftertanke. Påsken är kristenhetens viktigaste högtid med de mest dramatiska berättelserna under hela kyrkoåret.

Som alltid vid stora högtider påminns jag om mitt allra första jobb, som kyrkvaktmästare i Oscar Fredriks församling i Göteborg.

Jag jobbade extra under söndagens gudstjänster och storhelger som påsk och jul. Mitt ansvar var att öppna kyrkporten och tända de många ljusen, lägga ut psalmböcker och resa mig vid rätt tillfälle under gudstjänsten.

Av tio tusen själar i församlingen dök sällan fler än tjugo, trettio upp. Och det var även jag som kallade dit dem – med klangen av Oscar Fredriks mäktiga kyrkklockor.

Inte som Quasimodo i Ringaren av Notre Dame – han drog i ett rep. Nej, Oscar Fredriks församling fanns i stället en liten panel med knappar vid vaktmästarens plats.

Ansökte om böneutrop

Den senaste tidens debatt om böneutrop har fått mig att fundera. Det började när Stiftelsen Växjö muslimer ansökte om att få ha utrop en gång i veckan inför fredagsbönen. De jämför i ansökan med hur kyrkorna kallar till gudstjänst på söndagar.

Moderaternas kommunalråd Anna Tenje svarade med att be församlingen att dra tillbaka ansökan. Sedan dess har både Kristdemokraterna och profilerade högerpopulistiska debattörer försökt göra rikspolitik av det hela.

Kyrkklockor är en oerhört stark symbol. De har i tusen år kallat till gudstjänst i vårt land. Men den särpräglade klangen hör även samman med många om livets stora händelser, ett barn som döps, två människor som gifter sig, en älskad person som jordfästs.

Vi må ha en sekulär stat i Sverige men vi har aldrig varit ett sekulärt samhälle. Våra gemensamma platser, vårt språk och våra stora ceremonier kanske på ytan inte verkar så religiösa. Men strax under finner vi något annat.

”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten”.

”Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor”.

Ingen religionsfrihet

Oscar Fredriks kyrka invigdes påskdagen 1893 efter ritningar av arkitekt Helgo Zetterwall. Byggnaden är storslagen, i rött tegel med nygotisk fasad och ett sextio meter högt torn.

Inte långt härifrån avgick amerikabåtarna under 1800-talet. En miljon svenskar som lämnade kungadömet och prästaväldet bakom sig och fann lyckan västerut.

Fann friheten.

Många var baptister och metodister vars tro förföljdes och bespottades. Den gryende frikyrkan krävde religionsfrihet men det skulle dröja till 1951 innan människor fick rätten att helt fritt gå ur Svenska kyrkan.

Synen på dopet och bibelstunder utan präst splittrade samhället och drev människor i exil – det var dåtidens böneutropsdebatt. Gränsen för andras religionsfrihet tycks alltid ha varit en stridsfråga.

Kyrkklockor är inte sekulära

Det har framförts i debatten att klockornas klang skulle vara svensk tradition medan böneutrop har en religiös innebörd. Kyrkklockor har jämförts med glassbilen som ju också för oväsen medan böneutrop innehåller ett religiöst budskap. Detta, menar vissa, markerar en skillnad.

Men det heter "kyrkklockor" av en orsak och kyrktorn är ingen sekulär plats. Få jordfäster sina kära till ljudet av en glassbil. Och klangen kallar till bön och mässa – inte till fotbollsträning.

Naturligtvis har olika religioner olika uttryck. Frälsningsarméns sång har inte identisk betydelse som Hare Krishnas. Bön och meditation är inte riktigt samma sak. Och kallelser till gudstjänst ser olika ut.

Men det som förenar är det heliga, den religiösa betydelsen.

Att hitta rationella argument för att staten ska behandla religioner och människor olika är svårt. Både religionsfriheten och principen om allas likhet inför lagen är grundläggande värden i den liberala demokratin.

Återstår då andra argument.

Skulle bli utskrattad

Ett sådant är att vi har "rätt" att slippa se och höra andras religion om vi inte vill. Lars Adaktusson (KD) förde ett sådant resonemang om "negativ religionsfrihet" i SVT Opinion live i förra veckan.

Den som på motsvarande sätt skulle hävda att åsiktsfrihet är rätten att slippa höra andras åsikter skulle bli utskrattad men i princip är det vad Kristdemokraterna säger. Det är en avsiktlig missuppfattning även om naturligtvis även religionsfriheten har sina gränser när den krockar med andra värden.

Religionsfrihet är liksom yttrandefrihet i första hand ett skydd för minoriteten mot majoritetens godtycke. Att samma debattörer som vanligen påstår att "åsiktskorridoren" begränsar deras yttrandefrihet vill inskränka religionsfriheten är onekligen ödets ironi.

Debatten har förändrats häpnadsveckande snabbt. Moderaternas officiella vallåt "Flyter" 2010 handlade om individuell frihet.

"Bygg en moské baby, bygg gärna tre, baby

Låt ingen annan jävel krossa din idé, baby",

sjöng artisten Mange Schmidt.

Fredrik Reinfeldt samlade den gången över 30 procent av väljarna men i dag skulle Mange Schmidts budskap inte överleva fem minuter i samhällsdebatten.

I Fittja har det gått bra

För sex år sedan hade vi en motsvarande diskussion om böneutrop från moskén i Fittja. Extremhögern gick i taket liksom nu men den gången höll de demokratiska partierna stången.

Sedan 2013 har man i Fittja böneutrop tre minuter varje fredag och enligt DN har det inte kommit in ett enda klagomål. Det ger en ledtråd till hur vi löser detta: ge den kommunala byråkratins och polismyndighetens kvarnar tid att mala.

Låt tjänstemännen väga olika intressen mot varandra och hitta en rimlig kompromiss mellan rätten att utöva sin religion, bullerfrågor, grannars synpunkter, trafik och andra intressen. Vi bör inte göra några minuters böneutrop från en moské i Växjö till en större sak än vad det är. Som alla lokala frågor löses den bäst på plats av de människor som berörs

Det är ett budskap som kanske fungerar dåligt som oneliner i TV och som inte ger så många snabba röster. Men det är så vi brukar göra saker i Sverige.