ÅSIKT

Kursen ligger fast

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
1 av 5 | Foto: överraskande val I går utsågs Stefan Ingves oväntat till ny riksbankschef. Valet fick stöd från i stort sett alla håll och uppfattas som en garanti för kontinuitet – vilket borde vara oroväckande.
LEDARE

När riksbanksfullmäktige i går enades om att utse Stefan Ingves till ny chef på banken var det ett av Sveriges mest inflytelserika jobb som tillsattes. Riksbankens självständiga roll är en av hörnpelarna i dagens ekonomiska politik.

Beslutet blir inte mindre viktigt eftersom en av Riksbankens tydligaste profiler, Villy Bergström, samtidigt meddelade att han avgår. Hans plats kommer att övertas av Svante Öberg.

Lättare höja än sänka

Med räntans hjälp ska bankens ledning styra den svenska ekonomin mot inflationsmålet. Tendenser till ökade kostnader ska mötas med höjd ränta. Fallande ekonomisk aktivitet med lägre räntor.

Det senare har visat sig svårare än det förra.

Den svenska ekonomiska politiken har mer eller mindre frivilligt krupit in i en tvångströja. Både finansdepartementet och arbetsmarknadens parter har fått handlingsutrymmet kraftigt begränsat.

Under flera år har Riksbankens nuvarande ledning överskattat risken för inflation och därmed sänkt räntan för lite och för sent. Resultatet har blivit att arbetslösheten varit större än den behövt vara och att tillväxten blivit lägre än den kunnat bli.

I går handlade kommentarerna till valet av ny riksbankschef om kontinuitet. För en gångs skull ansåg inte ens partiledarna att det fanns anledning att kritisera en utnämning. Peter Eriksson talade om en kompetent person, Maud Olofsson om betydelsen av oberoende. Karin Pilsäter berömde Stefan Ingves styrka och Fredrik Reinfeldt beskrev honom som internationellt respekterad.

Ekonomer på de stora bankerna och hos arbetsmarknadens parter uttryckte sig i stort sett på samma sätt. Kompetens och kontinuitet.

Det borde egentligen vara en oroväckande prognos. I alla fall med tanke på hur svårt Riksbanken haft att se risken med alltför höga räntor.

Ändå är kommentarerna sannolikt precis de riksbanksfullmäktiges ordförande Jan Bergqvist ville höra. Kontinuitet är nämligen vad marknadens makthavare önskar sig, även om det innebär att banken skulle fortsätta en politik som innebär att det skapas färre jobb och lägre tillväxt.

Omöjligt att korrigera

Föreställningen om en oberoende riksbank har blivit så viktig att den står över futtigheter som jobb och tillväxt.

Därför tycks politiska försök att diskutera penningpolitiken ofta få effekten att nödvändiga förändringar fördröjs, och därför är det i praktiken omöjligt för politikerna i Riksbankens fullmäktige att korrigera en linje när nya ledamöter utses.

Risken är att marknaden läser in ökad politisk styrning.

Och det, har vi fått lära oss, vore det värsta som kan hända.

IP