Mejla

Lotta Ilona Häyrynen

Inte en dag för tidigt om Försäkringskassan

Ett system som kastar ut cancersjuka måste stöpas om

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Foto: Johan Nilsson/TT / TT NYHETSBYRÅN

”’Vem är du?’
’Jag är Döden’
’Vad skönt, jag trodde du var från Försäkringskassan.’”

Ser man ovanstående citat på bilden av Ingmar Bergmans Döden i Facebook-gruppen Försäkringskassanupproret förstår man att det handlar om galghumor. Ändå fastnar skrattet i halsen.
I inlägg efter inlägg beskrivs livsöden – egna och andras – i skuggan av Försäkringskassans utförsäkringar och byråkrati. Och jo, de finns också. Människorna som valt döden framför Försäkringskassan. Det säger bland andra Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH), och när forskare intervjuat kroniskt sjuka personer nämns ofta självmordstankar just i relation till att få sin sjukpenning indragen.
I stället för att hjälpa människor tillbaka in på arbetsmarknaden drar dagens system undan mattan.

 

180 dagar orimlig gräns

Kraven för att få sjukpenning är för hårda.
Lyckligtvis verkar regeringens utredare också förstått detta. Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi har i dag fått tre skarpa förslag på sitt bord.
Efter 180 dagars sjukskrivning prövas man i dag mot det som kallas för ”normalt förekommande arbete” på arbetsmarknaden. Innan dag 180 ska alltså möjliga åtgärder och anpassningar hos den nuvarande arbetsgivaren prövas. Utredningen föreslår att undantagen kring dag 180 ska bli fler.
Vi vet till exempel att vårdköerna till en operation kan vara långa. Då är det orimligt att man kastas ut på den vanliga arbetsmarknaden om det enda man väntar på är behandling och operation för att bota ett sjukdomstillstånd. Gäller sådana omständigheter vill regeringens utredare att man skjuter upp att pröva personens arbetsförmåga mot resten av arbetsmarknaden.
Kan man komma tillbaka till sitt nuvarande jobb ska man det. Trots att det kanske inte kan ske förrän på dag 182.

 

62-åringar är inte 25

Ju mer man läser in sig på regelverken kring dagens sjukförsäkring desto fler märkligheter hittar man. Hur kan Sverige över huvud taget ha ett system där en 62-åring, nära pension, vid sjukskrivning får ut sin sjukpenning efter samma regelverk som en nyexaminerad 25-åring? För så är det nämligen idag. En undersköterska som slitit sönder sin kropp efter åratal inom äldreomsorgen förväntas alltså vara lika duglig för vilket jobb på arbetsmarknaden som helst som den som har hela karriären framför sig.
Det här vill regeringens utredare också ändra på. Reglerna måste bli generösare. Minst sagt.

Slutligen har utredningen också tittat på själva begreppet ”normalt förekommande arbete”. Just det ordet har gjort att otaliga människor hamnat mellan Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens stolar. Försäkringskassan säger bara det, ”du har arbetsförmåga mot ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden”, exakt hur det där ska fungera i verkligheten får sedan Arbetsförmedlingen klura ut. De har sina egna bedömningskriterier för att kunna vara inskriven som aktivt arbetssökande. Alldeles för många som enligt Försäkringskassan ska kvala in på arbetsmarknaden kvalar inte in hos Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan lever helt enkelt i en annan värld – särskilt från de sjuka vars trygghet myndigheten kontrollerar.

 

Centern och liberalerna måste stå bakom

De nya förslagen vill täppa igen den här luckan. Försäkringskassan ska framöver, i samarbete med Arbetsförmedlingen, peka ut exakt vilka jobb man menar när man säger ”normalt förekommande arbete”.

Det inhumana system som byggts in i sjukförsäkringen har debatterats länge och de folkliga upproren har varit många. Alliansen förlorade nästan valet 2010 på frågan.
Det var den förra regeringen som under socialförsäkringsminister Annika Strandhäll tillsatte utredningen som i dag presenterat sina förslag. Men om sanningen ska fram så hade utredningens förslag aldrig blivit så här skarpa om den tillsatts efter Januariavtalet.

Centerpartiet och Liberalerna var med i Alliansen när den radikala omdaningen av sjukförsäkringssystemet drevs igenom. Det systemet är i stora delar fortfarande kvar idag. Det enda man avskaffat är den så kallade stupstocken, alltså den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.
Ska vi ha ett system där sjuka som kan arbeta också faktiskt tar sig tillbaka till arbetsmarknaden på riktigt, och som samtidigt ser till att de riktigt svårt sjuka garanteras trygghet, då måste fler förändringar till. Dagens utredning ger några svar – men långt ifrån alla. Det vore, verkligen, på tiden om alla Januariavtalets partier kunde ställa sig bakom åtminstone dessa.

avLotta Ilona Häyrynen

Publicerad: