Mejla

Agneta Berge

Motståndet vann i Jönköping i dag

Publicerad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En Svenskarnas Parti-anhängare greps av polisen under det nazistiska partiets manifestation i Jönköping i våras.
Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / TT
En Svenskarnas Parti-anhängare greps av polisen under det nazistiska partiets manifestation i Jönköping i våras.

När kyrkklockorna ringde var grusgången, gräsmattan och trottoaren utanför Sofiakyrkan i Jönköping fylld av människor. De hade samlats för gudstjänst. Molntäcket sprack upp och psalmerna ljöd över gatorna.

I dag var ingen vanlig Första maj i Jönköping.

Människorna utanför Sofiakyrkan protesterade nämligen mot den demonstration som samtidigt förbereddes bara ett kvarter bort; nazistiska Svenskarnas parti skulle marschera för andra året i rad.

Få krafter splittrar så som rasismen gör. Grannar, kollegor och arbetsplatser vänds mot varandra.

Att människor vägrar låta nazister demonstrera utan motstånd är därför viktigt. Principen om allas lika värde kan inte bara vara en värdering – den måste speglas i handling.

Och i dag visade Jönköping på motstånd.

Klockorna varnade

När Svenskarnas partis demonstrationståg avgick från Västra torget hördes åter Sofiakyrkans klockor. De ringde som de inte ringt sedan krigsutbrottet 1939. De varnade för en annalkande fara.

Demonstrationståget kantades av motdemonstranter. Fredliga sittdemonstrationer stoppade nazisternas väg.

Jönköpings moderata kommunalråd Mats Green hade inte lyckats hindra Svenskarnas partis demonstration. När han i dag såg dem inta den stad han älskar, rann tårarna.

Och Sofiakyrkans klockor fortsatte ringa.

En motståndets Första maj

Samtidigt höll Socialdemokraternas förra partiledare Mona Sahlin tal om hur den nazistiska aktiviteten har ökat på senare tid.

Kärrtorp, Malmö och Hökarängen är på riktigt.

Bland människor växer rädslan. Om de som vågar inte talar nu, möter de rädda bara tystnad.

I dag blev det tydligt hur vår tid definieras av motståndet. Av lärare, läkare, sjuksköterskor och brandmän mot rasism. Av antirasistiska demonstrationer, som svar på rasistiska dåd.

Obehaget av nazisternas närvaro, av deras flaggor och slagord, kryper innanför skinnet.

Men ännu starkare är känslan av kropparna som fredligt ställde sig i vägen. Av sångerna och kyrkklockorna som ljöd över Jönköping. Av talen och glädjen, ilskan och tårarna.

Nej, det var ingen vanlig Första maj i Jönköping. Men det var en motståndets Första maj.

Av: Agneta Berge

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.