ÅSIKT

Den blågula antirasismen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: I dessa dagar av svensk nationalromantik lanseras projektet ”Jobbare mot rasism”. Det är tack vare den starka fackliga rörelsen vi har sluppit ett främlingsfientligt parti av betydelse i Sverige.
LEDARE

I dag blickar Sverige bakåt. Fanan vajar, kungen klär sig i uniform, hemvärnet marscherar, kyrkan och prästerskapet välsignar stat och överhet.

2000-talets multikulturella, globala samhälle ersätts för en dag av det sena 1800-talets nationalromantik. Skansenideologin projiceras på fotbollslandslaget.

Inget främlingsfientligt parti

Mitt i denna blågula övermättnad passar delar av fackföreningsrörelsen på att presentera projektet ”Jobbare mot rasism”. Tord Persson, ordförande i Byggnads i Malmö, säger: ”Solidariteten kräver av oss att Sverige ska vara en fristad åt människor på flykt. Men invandringen berikar också Sverige, såväl kulturellt som ekonomiskt.” I dessa dagar skulle han ha kunnat tillägga: Invandringen främjar också fotbollslandslaget.

En vanlig fråga lyder: Varför finns inget främlingsfientligt parti av någon betydelse i Sverige? I Norge och Danmark skriver den sortens partier ut dagordningen. I till exempel Frankrike, Belgien, Österrike och Italien frodas högerextremism.

Ett givet svar är att Sverige har en stark facklig rörelse, som politiserar, utbildar och organiserar medlemmar i en tydligt antirasistisk ideologi. Hittills har det blockerat vägen för högerextremister att exploatera socialt missnöje. En tydlig skillnad exempelvis till Frankrike där Nationella fronten vuxit sig stark i fattiga, socialt eländiga förortsmiljöer och därmed vunnit stöd bland betydande delar av arbetarklassen.

Globaliseringen och europeiseringen, båda med stora möjligheter, rymmer risker för intressekonflikter mellan exempelvis ”inhemska” och ”invandrade” löntagare: Danskarna först, som det heter när Pia Kjærsgaard missionerar.

Solidaritetens grundvillkor

Svaret som svenska facket ger är att alla löntagare ska behandlas lika, samma rättigheter, samma lönevillkor. Detta, själva solidaritetens grundvillkor, förmår den europeiska borgerligheten inte begripa. Kampen mot facket överordnas jämlikhet och social anständighet. Borgerligheten har haft lätt för att samverka med den extrema och främlingsfientliga högern. I Danmark styr den borgerliga alliansen med hjälp av dansk folkepartis stöd och ideologi. I Italien regerade högern med rasistiska partier. I Frankrike har borgerligheten styrt regioner i samverkan med Le Pen. I Österrike bildade den politiska högern regering med rasister.

Motbjudande allianser

Hittills har Sverige sluppit den sortens motbjudande allianser med undantag av i Skåne, där den borgerliga alliansen gärna tagit emot bistånd från den brutalt bygdefryntliga extremismen.

De riktigt rika borgerliga kommunerna från Danderyd till Vellinge har också markerat ett slags främlingsfientlighet genom att vägra ta emot flyktingar.

”Jobbare mot rasism” borde följas av, exempelvis ”Småföretagare mot rasism”, ”Villaägare mot rasism” och ”Vellinge- och Danderydspartiet mot rasism”.

OS