Vi ska slåss för freden i stället

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

8 september 2007. Att en moderat försvarsminister avgår i protest mot den försvarspolitik som hans moderata statsminister vill föra är naturligtvis sensationellt. För försvarets utveckling i realiteten kommer dock Mikael Odenbergs avgång inte att innebära någonting.

Odenberg hade hamnat i knät på det så kallade militärindustriella komplexet och de försvarskramare som nu med nationalistiska övertoner mullrar i debatten. De talar om svek mot försvaret, om hotet från Ryssland och behovet av mer pengar till militären. I sak är de helt fel ute.

Läget i världen avgör

Riksdagen fattade 2004 ett nytt försvarsbeslut om fortsatt ominriktning av försvaret mot ett insatsförsvar med fokus på internationella fredsuppdrag. Ett insatsförsvar som är stridsdugligt här och nu både nationellt och utomlands. Riksdagsbeslutet slog dock fast att det är den internationella krishanteringen som ska avgöra dimensioneringen av försvaret. Hur stort försvar, hur många soldater, vilka vapenslag och vilken utrustning som försvaret ska inriktas på.

Innebörden i riksdagsbeslutet är att det inte finns något militärt hot mot svenskt territorium på åtminstone tio års sikt. Försvaret ska därför inte vara dimensionerat för att ensamt försvara Sverige. Skulle det osannolika inträffa att Sverige blev indraget i en militär konflikt, handlar det inte om att någon vill erövra svensk mark. Då är vi en del av en långt större konflikt. Vi är dessutom en del av EU och inget EU-land kommer att stå ensamt.

Talet om hotet från öst är våldsamt överdrivet. Ryssland rustar upp från en försvarsbudget av Italiens storlek eller sju procent av USA:s. De Baltiska staterna är medlemmar av Nato, Östersjön är ett EU-hav. Vem skulle ha intresse av att angripa Sverige - och varför?

Snabb omställning

Den högröstade debatten bland försvarskramarna handlar i botten om något annat, att allt fler insett hur litet det framtida försvaret blir. De vill bevara ett större försvar med industriell och regionalpolitisk betydelse, social prestige och särställning. Omställningen till ett insatsförsvar har gått snabbt och varit smärtsam både för försvarsmakten och för många orter och bygder som förlorat sina regementen, sysselsättningstillfällen och industrier. Ändå har omställningen inte fullföljts som riksdagen beslutade.

Satsa på freden

I försvarsmaktens nationella perspektivplan finns åtgärder på ett 30-tal områden som direkt leder bort från fokus på en förstärkning och uppgradering av de internationella förmågorna. Åtgärderna handlar i stället om ett bevarande av delar av det gamla större invasionsförsvaret med fler regementen, soldater, officerare och karriärmöjligheter.

Kanske har statsminister Fredrik Reinfeldt insett det? Då borde han ha förklarat att försvarsminister Odenberg fick gå för att han blivit en försvarskramare av det gamla försvar vi inte längre ska ha. Det är dags att fasa ut materielen för ett invasionsförsvar och satsa alla resurser på att ge svenska soldater på fredsuppdrag i världen den bästa utbildning och utrustning de kan få.

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.