ÅSIKT

Sverige – ett kurdiskt kulturcentrum av rang

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Den kända kurdiska sångerskan Merzia Fariqi dog nyligen i Sverige efter en operation. Hon blev bara 47 år. Kurder överallt i världen sörjer henne.

Söndagen den 25 september samlades nästan 4 000 människor i Stockholm till en minnesstund. Många kurdiska sångare hade rest långväga till Sverige för att hedra henne.

Iraks president Celal Talabani som tillhör hennes beundrarskara hade skickat ett långt telegram. Han betonade både vad hon har betytt som sångerska och för den politiska kampen som peshmerga soldat.

Även presidenten för den självstyrande kurdiska delen av Irak, Mesud Barzani, prisade hennes insatser för den kurdiska kulturen.

Hela minnesceremonin direktsändes via en kurdisk satellit-tv-kanal över hela världen. Merzia Fariqi hedrades med en statsbegravning i irakiska Kurdistan.

I Mellanöstern är det vanligt att män sjunger om vackra och förföriska kvinnor. I dessa annars så pryda kulturer sjunger erkända sångare sånger med sexistiska texter där kvinnor på ett detaljerat sätt beskrivs som sexobjekt. Dessa sånger lyssnar män som kvinnor på i familjesammanhang utan att någon höjer på ögonbrynen. Merzia Fariqi var den första kvinna som på 1970-talet sjöng kärlekssånger som handlade om vackra män. Från början blev många män upprörda över att en kurdisk kvinna tog sig den friheten.

Men den unga generationen och framför allt unga kvinnor älskade Merzia Fariqi och med tiden blev hennes beundrare fler än hennes motståndare. Därmed blev det också möjligt för andra kurdiska sångerskor att sjunga om en kvinnas kärlek till en man.

Konstigt nog verkar ingen vare sig då eller nu ha lagt märke till att det är i de manliga sångarnas texter som det finns så mycket mer att vara upprörd över.

Merzia Fariqi var gift med Naser Rezazi som också är en mycket omtyckt sångare. Paret sjöng ofta tillsammans. I mitten av 1980-talet blev de tvungna att lämna Irak. De flydde till Sverige och bosatte sig i Rinkeby.

Som så många andra kulturpersonligheter som lever i exil kunde de inte försörja sig på sitt yrke utan var tvungna att hitta andra jobb. Merzia Fariqi levde här i 20 år och arbetade som vårdbiträde inom hemtjänsten.

Efter Saddam Husseins fall blev det möjligt för dem att flytta tillbaks till irakiska Kurdistan.

Det bor så många kurdiska kulturpersonligheter i det här landet att Sverige kan betraktas som ett kurdiskt kulturcentrum.

Den kände kurdiske poeten Cigerxwin flydde till Sverige i slutet av 1970-talet för att kunna publicera sina böcker här. Den mest kände av alla kurdiska sångare, Sivan Perwer, bodde i Sverige i många år och är fortfarande svensk medborgare. Ciwan Haco, en annan känd kurdisk sångare, samlar hundratusentals människor på sina konserter i Kurdistan, bor fortfarande i Gävle.

Eftersom det kurdiska språket var förbjudet har mycket av det kurdiska kulturarvet kunnat bevaras tack vare Sverige. Genom stöd från den svenska staten har de flesta kurdiska böcker givits ut här.

För miljontals kurder är Sverige det land som förknippas med kurdisk litteratur, musik och kurdiska barnböcker.

Emine Onatli ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM