ÅSIKT

Slavhandeln har aldrig varit större

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Förövaren bryter ner sitt offer pyskiskt

Foto: JOSEFIN SKÖLD
KIDNAPPAD Psykologerna ser det som något av ett mirakel att Amanda Berry fortfarande visste att hon var kidnappad efter att ha varit inlåst i 10 år.

12 maj 2013

Slavhandel

De frågar ofta kvinnor varför de inte flyr. Ger sig av. Bryter sig ut. Kan dörren verkligen ha varit stängd hela tiden?

Men de förstår sig inte på dörrar.

På de intrikata vävar av skuld, självhat, hot och rädslor som ­håller våldtagna, sexuellt utnyttjade och misshandlade kvinnor och barn inne. Ja, dörren kan ­vara ­öppen ­någon gång. Du kan rent av vara fri att gå (så länge du kan bryta upp de ­mentala handbojorna med förbundna ögon). Näha, det kan du inte? Synd ... Vem kan rädda sig själv när hela ­uppfattningen om att man har ett jag är vad ­förövaren bryter ner?

”Jag är Amanda Berry, jag har blivit kidnappad, jag har ­varit försvunnen i 10 år”. Den unga kvinnan som i måndags ­lyckades fly efter att i tio år ­hållits fången i huset på 2 207 Seymour Avenue i Cleveland

Ohio tillsammans med Gina DeJesus och Michelle Knight hade ­fortfarande en självuppfattning. De av världspressen ­inkallade psykologerna har ­förundrat kommenterat detta.

Amanda Berry visste fortfarande vad hon var, och att detta något var värt att försvara.

Ska vi tro psykologerna är det något av ett mirakel.

Det tog tio år för de tre kvinnorna att ta sig ut i dagsljus. Men precis som ­Kerstin Weigl påpekade i en lysande krönika i Aftonbladet i torsdags finns det miljoner som fort­farande lever ­inlåsta. För­övare som Ariel Castro i Cleveland är ovanliga, inte i brutalitet, men i att inte göra det för pengar.

Att kidnappa unga kvinnor och barn, ­hålla dem inlåsta för att de ska kunna våldtas är i dag en global multimiljardindustri.

Vi går och ser Steven Spielbergs ­Oscarsbelönade film om Abraham ­Lincoln och vi tänker på slaveri som ­något som hör hemma i det förflutna. Sanningen är att det aldrig har funnits fler slavar än i dag.

Antagligen har de heller aldrig varit ­billigare.

Varje år kidnappas fler kvinnor och barn som tvingas till prostitution än ­antalet slavar som skeppade från Afrika varje år under 1700- och 1800-talet. ­Skillnaden mot ­Abraham Lincolns artonhundratal är ­inte att slaveriet är avskaffat, utan att vi i våra dagar inte går i krig för att bekämpa det.

Eller ens på allvar bestraffar det.

Offren blir ofta anhållna för illegal ­invandring medan deras förövare går fria. Detta och mycket annat konstate­rade en skoningslös brittisk utredning

om modern slavhandel tidigare i år.

60 ­procent av de barn som har fritagits och placerats i vård hos lokala myndigheter återvänder dessutom till sina ­slavhandlare.

Rädslan för förövarna är för stor.

Vägen till dörren är lång.

Till skillnad från knark kan en människo­kropp säljas om och om igen. Det gör människohandeln mer lönsam för många kriminella organisationer. ­Straffen är dessutom ofta lindrigare, riskerna nästan alltid mindre. Hur många traffickingoffer som finns i Sverige är oklart. Rikskriminalpolisen beräknar att 400 till 600 kvinnor förs in per år.

I en specialrapport år 2008 skrev ­tidningen The Economist att omsättningen i den moderna slaveribranschen antag­ligen är upp emot 32 miljarder dollar. Runt 80 procent är människor som säljs för ­sexuell exploatering. En dömd slavhandlare har berättat att man kan köpa en flicka för 10 000 dollar och få tillbaka pengarna på en vecka om hon är ”ung och söt”.

Resten är vinst.

Så ja, det handlar om pengar.

Slavhandlarna tar sina offer dit efterfrågan på kvinnors kroppar är störst. En studie från London School of Economics av professor Eric Neumayer som ­public­erades i januari visade att länder där ­sexköp är lagligt tenderar att ha ­större ­problem med trafficking.

Antalet offer i Danmark där sexköp ­inte är kriminaliserat är exempelvis fyra gånger högre än i Sverige – trots att ­Sverige är ett mycket större land.

I Östeuropa, centrala och södra ­Asien är det ofta kvinnor som lurar andra ­kvinnor in i slaveri. De är själva offer för slavhandlarna. Temporärt har de

fått sin ­frihet, men bara på villkor att de ­hittar en annan kvinna som kan ersätta dem.

En 13-årig flicka rymmer från ett ­våldsamt hem någonstans i USA, hon träffar en man som lovar att bli hennes pojkvän. Han säljer henne till sex män varje natt. När hon ber om mat ­eller vila blir hon slagen. Bilden att ­offret är ­ensamt, att hennes f­amilj har för­kastat henne och glömt ­henne brukar vara den första som f­örövaren trycker i henne. Eftersom den ger ­honom makt.

När alternativet är döden raderar ­barnet ut sig självt. Förövarnas ondska blir dess vardag. Dörrarna stängs.

”Jag är Amanda Berry, jag har varit på tv-nyheterna i tio år”

Hundratusentals tillfångatagna ­kvinnor och barn kan ­inte säga samma sak.

avKatrine Marçal

ARTIKELN HANDLAR OM