Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingegerd, Ingela

Östermalm hotar vårt Sverige mer än Husby

I förra veckan besökte de borgerliga partiledarna Husby. Stadsdelen användes som en slags filmkuliss för tuffa förslag om hårdare straff och fler poliser. Husbyborna reducerades till statister i ett utspel riktat till borgerliga kärnväljare i Lidingö, Täby och Danderyd.

6 Juni 2016

Denna gång började förortsdebatten med att högertänkaren Tino Sanandaji och ett norskt TV-team blev utkörda från ett kafé i Husby.
”Svenska samfundets lagar och regler gäller inte längre i vissa områden utan där är det de lokala stammarnas lagar som gäller.” säger han senare med sorgsen blick in i kameran.
Är det så?
”Polisens våldsmonopol utmanas av kriminella gäng, sharia-poliser och antidemokratisk islamistisk jihadism” skrev religionsvetaren och högerdebattören Eli Göndör på Aftonbladet debatt i veckan.
Det låter dramatiskt.

Men Tino Sanandaji och Eli Göndör är knappast några sanningsvittnen, de är kontroversiella åsiktsmaskiner på högerkanten.
Fenomenet med enklaver är inte nytt, när polariseringen och klyftorna skär allt djupare i det svenska samhället sluter sig människor och stänger ute det annorlunda
Men frågan är varför vi har börjat prata om exkludering och ekonomisk ojämlikhet i termer av ”kultur”?
Enklaver finns i Husby men även i Saltsjö-Boo i Nacka där grannarna föredrar Hells Angels framför flyktingbarn.
I förra veckan besökte de borgerliga partiledarna Husby. De pratade inte med människorna som bor där utan använde stadsdelen som en slags filmkuliss för tuffa förslag om hårdare straff och fler poliser. Bildspråket var som om en ockuperande armé intog gatorna. Husbyborna reducerades till statister i ett utspel riktat till borgerliga kärnväljare i Lidingö, Täby och Danderyd.

I bland sägs det att vi lever i ett ”tvåtredjedelssamhälle” där de flesta

lever anständigt men lämnar en stor grupp åt sitt öde.
Denna sista tredjedel befinner sig ofta i förorter som just Husby där möjligheten att bli en del av samhället är begränsad. Men hindren stavas inte ”kultur” utan arbetslöshet, dåliga bostäder och en skola i förfall.
Historiskt har alltid utbyggnad av välfärdsstaten varit en viktig del i lösningen på liknande problem, ”traditionell socialdemokratisk politik” som det ibland kallas. Det har fungerat bra i generationer, men nu verkar självförtroendet saknas.
Av rapporteringen att döma skulle Husby kunnat ligga i Sierra Leone i Västafrika. Journalister åker dit för att möta ”det farliga” och ge oss något kittlande till morgonkvällskaffet.
Maskerade stenkastare har blivit den skötsamma medelklassens värsta mardröm. Samtidigt skymmer vår besatthet av maktlösa förortsungdomar de sociala problem som bråken bottnar i.
Den största enklaven i Sverige är förmodligen Östermalm. Enligt Hemnet finns 156 lediga bostäder där. De billigaste, med ett rum, går på över två miljoner kronor och 13 av lägenheterna kostar 20 miljoner eller mer.
Men detta höjer inga ögonbryn. När Uppdrag granskning visade på hur utbrett skattefusket är i de övre samhällsskikten var det i Östermalms trappuppgångar de fick jaga kommentarer. En annan värld med andra normer.
Visst hotar stenkastare ordningen och polisen måste stoppa det som sker. Men när folket på Östermalm eller Danderyd, Lidingö och Täby smiter från miljarder i skatt hotar det i förlängningen hela den svenska modellen med gemensamt finansierad välfärd till alla.

De rikas livsstil och bristande laglydighet är ett större samhällsproblem än de fattigas eftersom de har större makt. Men när Sanandaji talar om ”stammar” som tar över och skapar egna lagar är det inte Östermalm han menar.
Och när Eli Göndör skriver att polisens våldsmonopol är hotat handlar det om ”sharia-poliser” – inte fascistiska lynchmobbar på Sergels torg, nazister som öppet angriper folk eller att asylboenden systematiskt bränns ner.
Vad man ser är en fråga om vems perspektiv man väljer.

Eller som Erik Nilsson (S), till vardags statssekreterare hos Ylva Johansson, skriver på Facebook om förortsdebatten:
”Ja, det finns verkliga problem med fattigdom, arbetslöshet och bristande jämställdhet i dessa områden. Ja, vi behöver bryta segregationen och se till att människor med olika bakgrund möts. Men glöm inte samtidigt att de allra allra flesta som bor i områdena är hårt arbetande människor som försöker skaffa sig ett värdigt och bra liv. ”

Så länge ”kulturkriget” är viktigare i debatten än att faktiskt göra något åt ojämlikheten, kommer problemen bara att bli värre. Och så länge politiker och debattörer använder förorten som fågelskrämma växer utanförskapet och polariseringen.
Men två-tredjedelssamhället är ingen naturlag, det är konsekvensen av politik.
Och av bristen på politik.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.