ÅSIKT

Belgien på väg att bli ett tudelat land

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Räcker det med en kung, ett fotbollslag och gott öl för att hålla ihop ett land?

Belgarna börjar tvivla på det. Allt fler talar om att landet håller på att spricka.

Ett soligt Bryssel möter politiker och byråkrater när de den här veckan återvänder till den europeiska huvudstaden.

EU-maskineriet rullar igång igen efter semestern. Snart kommer nog regnet också. Allt återgår till det vanliga.

Bryssel är också Belgiens huvudstad. Frågan är hur länge till.

Landet har varit utan regering sedan valet i början av juni. Den utdragna regeringskrisen har hamnat i kungens knä.

I grunden handlar det om konflikten mellan den norra och flamländska delen och det södra fransktalande Vallonien.

”Det finns inga belgare”, säger en vän i Bryssel till mig. Själv är hon noga med att kal­la sig flamländare.

Belgien är ett delat och ett konstlat land. Partierna är regionala, inte nationella. Därför är det ofta så besvärligt att sy ihop koalitioner.

Till och med när Belgien får fram två världsstjärnor i tennis är en flamländska (Kim Clijsters) och en vallonska (Justine Henin).

”Det enda som håller ihop landet är kungen, fotbollen och ölen”, råkade valets segrare Yves Leterme säga. Han spädde på genom att kalla Belgien en ”historisk olycka”.

Leterme är ledare för de flamländska kristdemokraterna och vann sommarens val. Han borde enligt alla regler bli regeringschef.

Vallonska politiker fruktar dock att Leterme kommer att driva fram en splittring av landet i en flamländsk och en vallonsk stat. Därför vägrar de stödja honom som regeringsbildare.

Läget är låst. Kung Albert II fick kritik för att han semestrade i Frankrike medan landet höll på att falla samman. Kungen försöker nu få gamla politiska rävar som förre premiärministern Jean-Luc Dehaene, ”rörmokaren” kallad, att finna en lösning. Hittills utan resultat.

Det talas till och med om att låta saken bero till våren 2009 och hålla både nationella och regionala val samtidigt med Europavalet. Till dess skulle man ha en stor debatt om landets framtid.

Ekonomiskt är utgångsläget olika för de båda regionerna. Flandern är större och rikare. Här är arbetslösheten lägre och näringsstrukturen modernare.

Flamländarna vill ha större eget svängrum. Många vill bryta sig loss och slippa skicka pengar till det fattigare Vallonien.

Länge var det tvärtom. Men strukturomvandlingen har farit hårt fram med stålets och gruvornas Vallonien.

Vallonerna har inget att vinna på en uppsplittring och är måna om att landet hålls ihop. Mest röster i Vallonien fick socialdemokraten Elio Di Rupo, en joker i regeringsbildningen.

Vid sidan av dessa båda regioner finns tvåspråkiga Bryssel. En knivig fråga är var huvudstaden hamnar om landet delas upp.

Kanske vore en ny Vatikanstat under EU-flagg en stilenlig lösning.