ÅSIKT

Självständighet är inte önskvärt

Foto: SPARKAR SIDACHEFEN Biståndsminister Gunilla Carlsson har tagit varje tillfälle i akt att ifrågasätta den verksamhet hon är satt att sköta.
LEDARE

28 MAJ 2010. Biståndspolitiken

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Korruption ska aldrig bagatelliseras, särskilt inte när det handlar om att hjälpa de fattigaste och mest utsatta. Det är självklart.

Ändå är det säkrast att börja en kommentar till bistånds­minister Gunilla Carlssons beslut att sparka Anders Nordström från ledningen av biståndsorganet Sida just så.

Carlsson har nämligen valt att motivera sitt bryska agerande med ledningens – som hon själv tillsatt – slappa inställning till att biståndspengar försvinner. Hon pekar ännu en gång på en revisionsrapport om biståndet till Zambia, och på den kritik Riksrevisionen i en omdiskuterad rapport riktat mot biståndsmyndigheten.

Som politiskt nummer är det inte dåligt. Den som ifrågasätter Carlssons motiv kan genast avfärdas som överslätande när det gäller mutor, och frågor om ministerns eventuella andra motiv kan viftas bort.

Det är förstås just där biståndsministern vill att diskussionen ska sluta. Det vore synd. För även om motståndet mot korruption är okontroversiellt är Carlssons politik det inte.

Den moderata partiledningen har tonat ner de klassiska kraven på sänkt bistånd. Det beror knappast på någon djupare politisk övertygelse, snarare på en anpassning till de mindre regeringspartierna.

Det har inte hindrat Carlsson från att ta varje tillfälle att ifrågasätta den verksamhet hon är satt att sköta. Hon har skurit ner frivilligorganisationernas informationsanslag och låtit biståndet betala allt fler uppgifter, till exempel flykting­mottagning. Carlsson gjorde till och med ett försök att räkna in svenska militärer i biståndet.

Knappt ett halvår har gått sedan fem avdelningschefer på Sida i ett ovanligt upprop ifråga­satte ministern. Då förklarade Carlsson att hon tyckte ”väldigt mycket om myndigheten”.

I går var budskapet som sagt ett annat.

Det är svårt att inte se ett mönster där den omilda behandlingen av Sidachefen Nordström passar in. Han är inte den första självständiga myndighetschefen som regeringen visat på porten. Samma sak har inträffat på Skogsstyrelsen, Försäkringskassan och – naturligtvis – Arbetsförmedlingen. Arbetslivsinstitutet valde regeringen att utan vidare avveckla.

Signalen lär gå fram. Myndighetschefer som företräder sin verksamhet utan ängsliga politiska sidoblickar göre sig icke besvär.

Regeringens linje kanske fungerar i näringslivet, men det är långt från den svenska traditionen med oberoende ämbetsmän. Och det är ännu längre från regeringens egna deklarationer om en utnämningspolitik utan partipolitiska hänsyn.

IP