ÅSIKT

Reinfeldt slår alla rekord i vulgaritet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Jag råkade stå bredvid när Bengt Göransson och Thomas Bodström träffades vid ett pressmöte ny­ligen. Ett kort, spänt vakuum uppstod. Bodström bröt isen med ett hurtigt ”Tjena Bengt”. Förre kulturministern föreföll besvärad, tog i hand och stapplade vidare.

I somras gjorde Göransson, 79, ett synnerligen grovt påhopp på sin 30 år yngre kollega i Expressen. Göransson insåg – inte ansåg – att förre justitieministern ”aldrig har tagit sitt uppdrag på allvar”.

Argumenten var löv­tunna; att inte läsa varje bokstav i en promemoria och att ha en folklig persona är knappast tillräckliga skäl för att döma ut en stats­tjänare som ”oseriös”. Med sådana partivänner behövs inga fiender.

Samtidigt bevittnade jag givetvis ett möte mellan det gamla och det nya politiska Sverige.

Rullar i kulturlös gyttja

Det är lätt att sakna den gamla skolan, de stora tänkarna och tvärbildade samhällsingenjörerna. Alva Myrdal, Tage Erlander, Ingvar Carlsson. Göransson ingår, som kanske siste aktivist, i den gruppen av social­demokratiska högintellektuella som eftersträvade ett både ekonomiskt och kulturellt starkt Sverige.

Den nya tidens toppolitiker har klivit ner från de höga akademiska hästarna och rullar allt oftare omkring i den kulturlösa gyttjan.

De inte bara spelar vanliga, som poeten Olle Ljungström sjöng, de är vanliga.

Den typen av anförare mår inte ett land särskilt bra av.

Ledare ska leda, visa förfining, peka ut vägen och vara smartare än medborgaren. De ska besitta storhet. Folket förtjänar inget mindre.

Rekord i vulgaritet

Statsminister Fredrik Reinfeldt är paradexemplaret på denna nya tid. Moderat­ledare har förvisso inte ens någon tradition av snille och smak, snarare av glada gamänger som Gösta Bohman och Ulf Adelsohn, men Reinfeldt slår alla tiders svenska statsministerrekord i vulgaritet.

Han är en enmansorgie i banal medelklass. En dundersvenne.

Reinfeldt gav prinsessan Victoria en platteve i 30-årspresent, han ägnade sommaren åt att läsa fyra Camilla Läckberg-deckare och han lyssnar inte på något svårare än Magnus Uggla och Da Buzz.

Som lök på laxen handlade han nyligen åtta burkar Mariestads starköl på Systembolaget. Gud nåde om han hade setts läppja ett belgisk trappistöl eller ens en tjeckisk Urquell.

Jag säger absolut inte, som Bengt Göransson, att Reinfeldts folklighet gör honom oseriös.

Men jag säger att han verkligen inte är Olof Palme.

avFredrik Virtanen

ARTIKELN HANDLAR OM