Här handlar det om kön och klass

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: colourbox
Försämrad företagshälsa Arbetsmiljöarbetet är som sämst för kvinnor i redan otrygga ­branscher – som till exempel bland bemanningsanställda och tillfälliga anställningar. Detta drabbar alltså ­oftast kvinnorna som jobbar i handeln, på krogen eller som städerskor.

9 FEBRUARI 2013. Otrygg på jobbet

I dag tjänar en svensk kvinna i genomsnitt 85,9 procent av vad hennes bror eller man tjänar. Under ett yrkesliv tjänar en kvinna – i genomsnitt – 3,6 ­miljoner mindre än en man. Vi pratar om närmare 5 000 ­kronor i månaden.

Hokuspokus? En olycklig slump? Nej, det finns det väl ­ingen som tror.

Men de könade orättvisorna på arbetsmarknaden är inte ­något som unikt märks i plånboken.

Det visar en granskning av tillgången till företagshälsovård som tidningen Arbetet ­publicerade i går.

Granskningen bygger på ­Statistiska centralbyråns senaste­ undersökningar. I dag har bara drygt hälften av LO-kvinnorna tillgång till företagshälsa. 1999 fick 71 procent av kvinnor i LO-yrken företags­hälsa.

Sämst tillgång har kvinnliga arbetare som jobbar på små ­arbetsplatser och i branscher med många deltider, bemanningsanställda, obekväma ­arbetstider och tillfälliga ­anställningar. Kort sagt, kvinnor som jobbar i handeln, på krogen eller som städare. ­Samtidigt har gapet mellan ­arbetare och tjänstemän ökat dramatiskt.

Eftersatt i otrygga jobb

På 1990-talet drog staten in ­bidragen till företagshälsovården och arbetsgivarsidan sa upp det centrala arbetsmiljöavtalet. Det hänger ihop. Till tidningen Arbetaren säger Sven Bergström, som är LO-utredare:

– Det unika med företags­hälsovård är att experterna ska känna till förhållandena på ­arbetsplatsen för att kunna se kopplingen mellan arbets­miljön och individens hälsa.

Det är också i dessa otrygga jobb arbetsmiljöarbetet är som mest eftersatt. I bemanningsbranschen, till exempel, delas arbetsmiljöansvaret för den ­anställde av det uthyrande ­bemanningsföretaget och av företaget som hyr in arbetskraft.

Anställda får varken utbildning eller skyddskläder. Arbetsmiljöfrågorna faller mellan ­stolarna och ingen tar ansvar. De med osäkrast anställningar är också osäkrast på jobbet.

Når inte upp till standard

När den borgerliga regeringen tillträdde 2006 fick arbetsmiljöarbetet snabbt stryka på foten. Arbetslivsforskningen prioriterades bort och man skar ner resurserna till arbetsmiljöinspektioner.

I dag når Sverige inte ens upp till den internationella arbetsorganisationen ILO:s rekommendationer på en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda.

I fjol anmäldes 24 396 arbetsplatsolyckor till Arbetsmiljöverket. Värst drabbade är män – i arbetaryrken.

För det är ju så. Att vara otrygg på jobbet handlar om ­både kön och klass.

avDaniel Swedin

ARTIKELN HANDLAR OM