Klyftan går mellan marknad och politik

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

7 juni 2009. Kan man älska EU? Kanske. Jag älskar inte, men är ändå stark anhängare. Mitt bästa argument för EU, förutom ett fredens Europa, är att EU lär och inspirerar oss att bli mer öppna, toleranta och bättre respektera dem som inte är som vi. Som inte alltid tycker och gör som vi svenskar men faktiskt har bra förslag och lösningar ändå – ibland bättre än vi.

EU är ett projekt och projekt är spännande. Projekt har ett mål men förändras under resans gång och att resa är ett äventyr. Nu är det dags för en ny etapp, en ny femårsperiod med ett nytt parlament och förhoppningsvis och troligen ett nytt fördrag. En ny grundlag som ger det folkvalda parlamentet, som valet i dag handlar om, mer makt och inflytande. Det är för att göra din röst hörd där som du ska gå och rösta.

Många av oss tycker att vi vet för lite, inte är tillräckligt insatta i frågorna och vad kandidaterna står för, andra att det inte spelar någon roll vem man röstar på. Många bryr sig inte alls. Men det spelar roll. Det spelar stor roll om parlamentet, som nu, ska domineras av den största värdekonservativa Europeiska folkpartigruppen, där svenska Moderater och Kristdemokrater ingår tillsammans med bland annat Berlusconis Frihetsparti och ett före detta nyfascistiskt parti. Eller om den andra stora gruppen Socialdemokraterna får ledartröjan.

Politikens livsluft

Vilken partigrupp det parti du vill rösta på ingår i är viktigare än både enskilda kandidater och deras svenska parti, hävdar statsvetaren Magnus Blomgren i Dagens Nyheter, där jag läser att han forskat i saken och funnit att parlamentarikerna oftast röstar som gruppen de ingår i.

Må så vara, men personligheter, kandidater som brinner för en fråga, kan spela stor roll och partigrupper bildas också främst utifrån de grundläggande värderingar partierna har och inte utifrån enskilda sakfrågor. Det ger en bra grund för att välja. Sedan måste alla kompromissa, kompromisser är politikens själva livsluft och det är så majoriteter bildas. Så det är bara att välja: M eller KD, som alltså ingår i den värdekonservativa gruppen. FP eller C, som backar upp den liberala som bland annat vill ha mer överstatlighet och ett gemensamt försvar. S som hör hemma i den socialdemokratiska gruppen, för närvarande dominerad av en batalj mellan franska Socialister och brittiska New Labour, likt de svenska Socialdemokraternas ideologiska träta mellan traditionalister och förnyare. MP håller sig till De gröna dominerat av starkt federalistiska tyska De gröna och V ingår i Vänstergruppen med betydande inslag av kommunister. Eller rösta på den kandidat som fångat ditt hjärta.

Inget lotteri

”Vem kan förälska sig i den inre marknaden?” frågade sig en gång Jaques Delors, Socialist och legendarisk ordförande för EU-kommissionen, trots att det var han som drivit och utvecklat den inre marknaden. Delors ville ha mer också av mänskliga och sociala frågor i EU.

–?Valet står mellan att satsa på människan eller marknaden, sa Mona Sahlin när hon kampanjade i Uppsala i veckan.

Den ideologiska klyftan i EU går mellan marknad och politik. Det blåa EU vill ha mer av gränslös inre marknad med större frihet för företag, rika och kapital, medan det röda EU vill hävda unionen som ett politiskt och socialt projekt med mer av mänskliga och sociala rättigheter för medborgarna. Det är de rödgröna politikerna som driver frågorna om mänskliga rättigheter, jobb och arbetsmarknad, fackliga rättigheter, jämställdhet, antidiskrimineringsfrågor, miljö- och livsmedelsfrågor.

De värdekonservativa och högerpartierna vill styra marknaden så lite som möjligt. De vill begränsa fackliga rättigheter som strejkrätten och starka kollektivavtal, inte sätta ett övre tak för

arbetstiden, inte ha tvingande krav för företagen i kemikalielagstiftningen och ser till exempel sjukvård som en vara, en tjänst som fritt ska få köpas och säljas mellan länderna.

Att rösta i EU-parlamentsvalet är inte som att spela på lotteri. Det är bara politikerna som kan förändra EU och vem som helst kan inte vinna. Bara partier med stort förtroendekapital och många röster vinner. Så gå och rösta.

avLena Askling

ARTIKELN HANDLAR OM