ÅSIKT

Kristersson bygger en moderatbunker

Foto: URB
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ulf Kristerssons makeover av det moderata partiet fortsätter. I söndags valdes han till partiledare och i går kunde han, likt en förbundskapten i fotboll, presentera sitt lag.

Mest handlar det om rockader där ledande moderater byter roller med varandra.

Elisabeth Svantesson, tidigare arbetsmarknadspolitisk talesperson, tar över Kristerssons roll som ekonomiskpolitisk talesperson. Svantessons jobb går till gruppledaren Jessica Polfjärd. Det uppdraget får Tobias Billström.

Liten överraskning

Men Kristersson skulle inte vara någon ny kapten om han inte också hade en liten överraskning att presentera. Den stackars Anders Edholm blev partisekreterare så sent som i somras. Nu degraderas han till biträde medan partisekreteraruppdraget går till Kristerssons vän, Gunnar Strömmer.

Strömmer är, precis som Kristersson, ett moderat inventarium. Han ledde ungdomsförbundet mellan 1998 och 2000, men förknippas kanske framför allt med Centrum för rättvisa.

Organisationen har bland annat drivit domstolsprocesser mot positiv särbehandling på grund av kön och mot fackliga organisationers rätt att använda stridsåtgärder eller ta ut avgifter.

Politisk comeback

För två år sedan gjorde Strömmer politisk comeback i den moderata partistyrelsen.

Nu blir det alltså han som ska organisera försöken att vända det moderata haveriet hos väljarna.

Det har bara gått en dryg månad sedan interna bakhållen till sist gjorde Anna Kinberg Batras roll som partiordförande omöjligt. Sedan dess har det gått fort.

En ny partiledare finns på plats, och en ny partiledning.

Frågan är om det också betyder en ny politisk kurs?

Inga nyheter

Mycket lite av det Kristersson sagt den senaste månaden tyder på det.

Decemberöverenskommelsen var ett misstag, men den är å andra sidan övergiven sedan länge.

Kinberg Batras planer på ett regeringsinnehav baserat på Sverigedemokraterna står kvar, även om det i praktiken är på väg att spränga alliansen.

Med Strömmer vid Kristerssons sida markerar Moderaterna inte bara att slutet för Reinfeldtsårens mer förstående syn på välfärden och den svenska arbetsmarknadsmodellen. Kristersson fullbordar också Kinberg Batras nya hållning till Moderaternas roll i svensk politik.

Kristersson bygger en ny bunker. Det handlar inte längre om ett parti med ambitionen att leda landet och en borgerlig allians av fyra partier. Nu gäller det att stå upp mot jämställdhetskrav och fackföreningar.

Och att rädda vad som räddas kan för det egna partiet, även om det sker på andra allianspartiers bekostnad.