ÅSIKT

Det är lätt att syna Sverige-bluffarna

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Jag gick låg- och mellanstadiet i Charlottenborg, ett område som högerpopulismen och borgerligheten i dag skulle kalla ”no go-zone”.

Syftet med att stämpla ut socioekonomiska svaga områden med militärjargong och varningstrianglar är att säga: Integration fungerar inte, invandring måste stoppas. Eller för att skrämmas för att skaffa politiska poäng.

I veckan påstod till exempel Tomas Tobé (M) att ”de kriminella kan inte få fortsätta skratta åt samhället”.

Skratta! Fortsätta skratta, till och med. I alla andra länder har kriminella ångest på grund av sin stressiga livsstil, men inte i Sverige. Här har de skrattat – i åratal. Undrar varför här? Svenska lagar är inte mildare och svenska poliser är inte sämre än andra länders.

Tobé.

Hm. Kanske är det inte sant. Det är ju svårt att kolla utan att åka dit. Sitter det kriminella och bullrar av hånskratt i Charlottenborg numera? Det gjorde de inte i påskas.

I Norge finns något som kallas ”det svenska tillståndet”, berättade författaren Anne Holt i Dagens Nyheter i tisdags. En tragikomisk artikel om hur nyhögern i Norge använder Sverige som varnande exempel. Sverige är i moras eftersom vi räddat så många flyktingar.

Ungefär som Donald Trump i våras, innan det blev för pinsamt även för honom; Sverige slår USA på alla mätbara vis. Trots att vi gett skydd till hundratusentals människor.

Men det är slugt. Varken Fremskrittspartiets eller Trumps väljare vet hur det är i Sverige. Det kanske är katastrof? Vem orkar åka hit och titta? Snarare lär de välja ett annat land att turista i när de hör skitsnacket.

På samma vis pekar den svenska nyhögern på Tensta, Järva, Rinkeby, Rosengård, Biskopsgården eller Skäggetorp utan att ha varit där. Än sen? Det har ju inte väljarna heller. De sitter i Karlstad, Sölvesborg, Norrköping eller på Östermalm och är vettskrämda för Botkyrka.

Media är medskyldigt till vanryktet som drabbat många orter. Den medelklassfixerade journalistiken besöker bara arbetarklassen när knutarna brinner.

Holt.

Jag rekommenderar alla rädda att ta en promenad i Husby eller i Charlottenborg. Klassklyftornas problem syns, mycket behöver fixas med skattepengar, men rädd lär ingen bli. Risken att drabbas av brottslighet är högre en kväll på Stureplan.

Orterna bör rentav framstå som paradis för den som låtit sig luras av ”no go-zone”-propagandan.

Problemet är förstås att vi människor tror på vad vi hör. Jag har till exempel fått för mig att Moskva är ett farligt turistmål. Någon sa det någon gång. Det spelar liksom ingen roll att vana Moskva-turister säger att jag har fel. Jag åker till Warszawa istället.

När jag var barn i Charlottenborg var det Råssnäs på andra sidan Motala som omtalades som läskigt. Jag undvek Råssnäs. Det tog till gymnasiet innan jag träffade barn därifrån. De skrattade och ställde sig oförstående till det dåliga ryktet, lika oförstående som jag ställde mig till allt elände de hade hört om Charlottenborg.

Att norska politiker sprider skräckbilder av Sverige, och att svenska politiker sprider skräckbilder av svenska förorter, är mycket genomskinlig skrämseltaktik. För den som tittar.

BILDILLUSTRATION: JAN STENMARK

Följ Fredrik Virtanen på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande texter.

ARTIKELN HANDLAR OM