ÅSIKT

Anki och Micke tvingas skilja sig

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
1 av 6 | Foto: SUVAD MRKONJIC
Anki och Mikael Foss var tvungna att skilja sig för att Mikael skulle kunna få den vård som han behöver efter sin svåra stroke.
LEDARE

KALMAR Det blev en skilsmässa i rosa. På alla hjärtans dag köpte Anki och Micke Foss rosor till varandra. De åt semlor med rosa grädde och sedan skrev de under skilsmässohandlingarna.
Efter sexton lyckliga år går de nu skilda vägar. Något annat är inte möjligt, sedan Micke drabbades av en stroke har deras liv trasats sönder, Micke behöver vård dygnet runt och Anki orkar inte längre.

Bukett rosor

Det började så bra. Anki och Micke fick kontakt via Spraydate, internet var helt nytt, men som Anki säger fanns det inte många pojkar hemma i Gislaved om man inte ville gå till Sigges loge. Micke bodde i Kalmar och det var han som första gången fick ta tåget till Gnosjö där Anki mötte honom.
– Det var en fredagskväll och mörkt när han stod där på perrongen med en bukett rosor.
De fortsatte att åka till varandra och så småningom flyttade Anki till Kalmar. De gifte sig och livet rullade på, hon hade barn som han lärde känna. Han jobbade som bokbindare medan hon försökte rehabilitera sig från en bindvävssjukdom. Målet var att komma tillbaka till jobbet som förskollärare.

Ström i armarna

Vardagen var trygg ända fram till måndagskvällen den 12 oktober 2015. Båda minns datumet med bestämdhet. Micke blev yr, lämnade tv-soffan och gick för att lägga sig. När Anki kom efter låg Micke på rygg med händerna i luften. Det känns som ström i armarna, sa han och Anki ringde ambulans.
Väl inne på sjukhuset började Ankis kamp, hon förstod det väl inte då, men från den stunden skulle hon alltid få strida för Micke. Hon slogs för en röntgen av Mickes hjärna, för att personalen skulle se att han blev sämre. Hon var rädd för att han skulle dö och det gjorde han nästan.

Så småningom fick de veta att Micke drabbats av en stroke i hjärnstammen och han blev kvar på intensiven i flera veckor. När han väl vaknade upp var han fullständigt klar, men han kunde inte röra sig och inte andas själv. Om han någonsin skulle komma hem behövde han permobil, hygienstol, specialsäng, hjälpmedel, lyftanordningar och assistenter. Anki fick börja slåss för en lägenhet där allting fick plats.

Googlade allt

Kommunen erbjöd till slut en liten lägenhet, om hon inte accepterade den skulle Micke få stanna kvar på vårdinrättningen. När en tjänsteman konstaterade att sådana här fall ändå alltid slutar med skilsmässa skrev Anki ett upprört inlägg på Facebook. Även om hon inte hann träffa sina vänner som förr, fanns de hela tiden kvar på nätet där de gav henne sitt stöd. Via Facebook fick hon också tips om en större lägenhet och det var på nätet hon googlade allt om bostadsanpassning.

– Jag kämpade så, målet var att han skulle komma hem.
De älskade varandra, allt skulle bli så bra, men Anki insåg snart att hon inte längre sågs som Mickes hustru. Hon hade förvandlats till en vårdresurs. Hon blev sambandscentral för sjukvården, omsorgen och skötseln av Micke. Hon stängde in sig i ett eget rum, men kunde bli väckt mitt i natten av någon assistent som behövde hjälp med Micke. De knackade på dörren när hon satt på toaletten, belamrade hennes kök, satt på hennes stol, ville ha ännu mer hjälp med att vaka över Micke. De pratade högt mitt i natten när Anki behövde sova.
– När det blivit för mycket har jag kört bort till Ikea. Där kan jag äta lite och sedan sätta mig i en fåtölj. Där kan jag vila och vara i fred.

Hans käresta

Sällan pratar vi om det ansvar som läggs på de anhöriga. Försäkringskassan och kommunerna brukar hävda både föräldraansvar och äkta makars ansvar när de snålar med assistans och hemtjänst. Men Anki är bara 50, hon har minst 15 yrkesverksamma år framför sig, dessutom vill hon inte vara sin mans vårdare. Hon vill vara hans käresta.
Det är därför de skiljer sig. Anki flyttar till en egen lägenhet för att Micke ska få all den hjälp han behöver. Utan jobb kan hon inte försörja honom och hon orkar inte bära honom.

Med tårar i ögonen berättar hon om julafton.

– Får jag berätta det Micke?

Han ler och nickar när Anki berättar om toalettbesöket som gick fel. Micke halkade ur hygienstolen och när de ringde efter hjälp fanns det ingen assistans att tillgå.
– Till slut fick jag ringa 112 och de skickade brandkåren. Tre brandmän kom för att hjälpa oss att lyfta upp Micke. Han är inte särskilt stor, men det är tungt att lyfta en människa som inte kan hjälpa till.

Sista flyttlasset

Anki har redan skaffat sig en egen lägenhet. I helgen går det sista flyttlasset, hemmet ska delas upp. Trots att hon är sosse låter hon lite bitter när hon pratar om regeringens politik.

– Jag tyckte det var fel när Magdalena Andersson satte assistansersättningen mot flyktingkrisen. Det är inte flyktingarna som minskat stödet till de funktionsnedsatta. Det var Alliansen som sänkte skatten med 140 miljarder. Om det saknas pengar får väl Magdalena Andersson höja skatten igen.

I går kom så beskedet att Micke får dubbel assistans under sin vakna tid. Skilsmässan var inte förgäves. Han får den hjälp han behöver så att Anki kan återgå till att vara hans käresta. Fredagsmyset med pizza och "På spåret" kommer de att ha kvar, men de kommer aldrig mer att vakna tillsammans en lördagsmorgon.

ARTIKELN HANDLAR OM