ÅSIKT

Alla älskar att hata MP och Åsa Romson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: JONAS ENG
Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin och Åsa Romson.

Miljöpartiet just nu: Den mobbade på skolgården. Inte ens rektorn vågar stå upp. Inte ens fluortanten. Hur gick det till egentligen? För bara exakt två år sedan var Miljöpartiet det säkra valet. Ett gediget liberalt mittenparti som tyckte snälla moderna ­saker. Sossar, vänsterpartister, Fi:or, även folkpartister och centerpartister, kanske rent av en del moderater som verkligen var ”nya” moderater, kunde ­åtminstone tänka sig att rösta grönt.

Bara de verkligt konservativa hyste djup motvilja mot dessa underliga, jämställda, vege­tariska och feministiska miljöpartiklar som ville ta ifrån dem allt de älskade: kött, bilar, vargjakt, kol, kärnkraft, makt. I en MP-diktatur skulle de tvingas packa ryggsäcken med gårdagens matrester, ta på sig hjälm och cykla till jobbet.

Det var helt politiskt korrekt att sympatisera med Miljöpartiet. En undersökning, dock med ett så klent urval som 93 av SVT:s cirka 1100 journalister, visade rent av att 40 procent gillade MP. Och kanske det, de ansågs ju ”neutrala” så som ­reportrar ska vara, ungefär som allmänheten såg på Folkpartiet innan det svaldes av högeralliansen. I EU-valet 2014 fick MP

över 15 procent, landets näst största parti! Framtiden var så ­solenergiljus att hela partiet skaffade solglasögon. Det tog en ynka sommar. Vid riksdagsvalet fick de ­inte ens 7 procent. SD, det totala motsatspartiet, gjorde rekordval och den trenden har fortsatt. Manspartiet har växt i opinionsundersökningarna och kvinno­partiet har krympt. Allt har gått emot MP. Den nyauktoritära och rädda tidsandan, den plötsliga flyktingströmmen, den oförlösta miljöpolitiken, den gäckande kolbiten. Att gå från idéparti till maktparti i en historiskt komplicerad parlamentarisk och politisk situation – osis, riktig osis.

Om myten om MP-media någon­sin var sann så har det inte märkts i det hejdlösa drevet de senaste veckorna. Efter att journalistkåren, ivrigt påhejad av ­sociala medier-pöbeln och samtliga ledarsidor inklusive denna, vänt på varenda sten och förstorat varenda felsägning och varenda svag krishantering har vi nu kommit fram till att Miljö­partiet tvärtemot den harmlösa bilden egentligen består av 100 procent islamistiska hippies! Och inte bara partiledningen, även vanliga medlemmar och de 4-5 procent av svenskarna som ännu skulle rösta på MP vill, egentligen, allihop, göra om Sverige till en gigantisk falafel som enbart får ätas i Teslas på väg mot Mekka. Ungefär så. Denna ondskefulla konspiration dold i miljöliberal kofta ­genomskådade de sluga högermännen redan 2014. Nu delar nästan alla deras hat mot Miljö­partiet i allmänhet och Åsa Romson i synnerhet. Allt de gör och säger tolkas maximalt illvilligt. MP har blivit de oroliga tidernas syndabock och Romson verkar även bli partiets. Kanske inte orimligt i realpolitikens värld.

Men proportionerna. Toppolitiker ska behöva tåla mycket men det här drevet har helt tappat omdömet och övergått till mobbning. Om det offentliga Sverige var en skolgård skulle Skolinspektionen gripa in och undra vad den nedsparkade och övergivna eleven, som nyss var populärast i klassen, egentligen gjort för fasansfullt.

avFredrik Virtanen

ARTIKELN HANDLAR OM