ÅSIKT

Uselt resultat för Alliansen

Foto: Robin Lorentz-Allard
Ulf Kristersson
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det har pratats mycket om en Ulf Kristersson-effekt den här hösten och det ligger något i det. Moderaterna har lyckats ta tillbaka en del röster från Sverigedemokraterna. I dagens stora partisympatiundersökning från SCB ökar de med 4,1 procentenheter sedan den förra mätningen som gjordes i maj.

Men dagens undersökning från SCB visade även något annat: det går riktigt uselt för Alliansen. Så här dags i en mandatperiod brukar siffrorna för regeringspartier vara tillbakapressade och oppositionen ligga bra till. Nu har Alliansen ett samlat väljarstöd på 39 procent, jämfört med de rödgrönas 43,4. Inom Alliansen finns det idag två riktiga krispartier. Kristdemokraterna har legat under spärren länge i de flesta mätningar, men nu balanserar även Liberalerna på fyraprocentsgränsen. Jan Björklund utmanades om partiledarposten av Birgitta Ohlsson i höstas och klarade det enkelt. Nu är frågan hur och om han kan reda ut krisen i sitt eget parti.

Det mest anmärkningsvärda är dock det stora tappet för Sverigedemokraterna. De går ner nästan fyra procentenheter sedan i maj. Visst, de ligger fortfarande högt över sitt valresultat. Men tappet är rejält och berättelsen om partiet som en rörelse med ständig och evig framgång stämmer inte längre. Det är viktigt, och hoppingivande.

Mp regeringens olycksbarn

För Stefan Löfven går det överraskande bra. Socialdemokraterna ökar litegrann, vilket sannolikt hänger ihop med att ekonomin går som tåget, att andra frågor än invandring diskuteras och att Stefan Löfven uppfattas som allt mer förtroendeingivande i statsministerrollen. Olycksbarnet på den rödgröna sidan är Miljöpartiet, som även de backar ner under riksdagsspärren.

Framför allt pekar dagens resultat på att inget block verkar få någon möjlighet att enkelt bilda regering. Ulf Kristersson har sagt att han tänker göra gemensam sak med SD och fälla Stefan Löfven efter valet – även om de rödgröna får fler röster. Men hur Kristersson sedan ska bilda en stabil regering finns inget svar på.

SD har tydligt deklarerat att de inte tänker stötta en Alliansregering utan politiska eftergifter, vilket Centerpartiet och Liberalerna sagt att de inte accepterar. De upprepade grova rasistiska uttalanden från valda företrädare för SD – nu senast på partiets landsdagar – borde göra partiet demokratiskt omöjliga att samarbeta med.

Ända sedan valet 2010, när SD de facto blev vågmästare i riksdagen, har de etablerade partierna hållit fast vid blockpolitiken och låtsas som att allt är som vanligt. I verkligheten har Sverige sedan dess varit mycket svårt att regera.

Mycket tyder på att nästa val blir den tidpunkt när partierna till slut tvingas byta strategi. Det lär bli långa och svåra förhandlingar mellan de partier som klarar sig över spärren. I sådana diskussioner blir de relativa styrkeförhållandena, och vem som gör en bra valrörelse mycket viktiga.

Framgångarna för Ulf Kristersson har varit den stora politiska storyn under hösten. Men makten att fälla en regering är inte samma sak som att kunna bilda en. Och när det gäller den senare frågan har Alliansledarens möjligheter snarare försämrats de senaste månaderna.