Mejla

Fredrik Virtanen

Vi är inga särskilt lyckliga cirkusapor

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

LEDARE

Chefen har kallat mig till årets lönesamtal. Där förväntas jag sälja mig själv, vara min egen lilla entreprenör.

Säljandet ska ske enligt en mall vars grundstomme är enligt dekret från den börsnoterade norska koncern som till 91 procent äger Aftonbladet:

”FEM kriterier för medarbetare (utan inbördes ordning):  Digital mognad.  Måluppfyllelse (från PU-samtalet).  Kreativitet/initiativförmåga.  Kunskap.  Erfarenhet.”

Det ligger en viss förnedring i att jag efter snart 20 år på arbetsplatsen ska ta av mössan och skickligt, både ödmjukt och kaxigt, förklara att jag är ett ess, att jag ännu är framtidens man, halleluja chefen, egoboost det ÄR jag!

Vissa kollegor vägrar. De ­menar att deras närmsta chef borde veta vad de kan. Troligtvis vet de också det. Systemet är snarast infört för att hålla medarbetarna på tå, en påminnelse om att vi konkurrerar med varandra om lönepotten.

■ ■ ■

Samtidigt finns poänger med individuell lönesättning där jag har chansen att tala för min sak. Hoppas då bara att jag är en duktig försäljare med smort munläder. En lätt psykopati hjälper antagligen också. Blygsel och nervositet hjälper inte, ej heller korkad ärlighet om själsliga eller fysiska defekter eller andra känslor av tillkortakommanden.

Där ligger en orättvisa inbyggd. Vi lever i ett snack- och säljarsamhälle. Råkar vi ha fått ordet i vår makt har vi en stor fördel. Har vi ordet kommer våra barn in på friskolor som egentligen var fullbesatta. Har vi ­ordet har vi byggt upp nätverk, ­vilket alltmer ersatt meriter. Har vi ordet kan vi kanske få ett jobb.

Arbetslösa i dag, förutom att hållas igång med kvasiverksamheter, kallas numer till ”auditions”, som i talangjaktsprogrammen på tv.

I ETC-reportaget ”Välkommen till auditionsamhället” berättar den wallraffande reportern Eigil Söderin om hur arbetsförmedlingens hurtiga ”rekryterare” ber honom att på två minuter pitcha sin ansökan till ett enkelt servicejobb.

– Det gäller att kunna leverera service i världsklass, säger rekryteraren och frågar vad han ”har att erbjuda Gröna Lund”.

ETC berättar också om Sara, 21, som var pank och nyligen inflyttad från Dalarna till Göteborg. Hon och 1 800 andra arbetslösa bussades till audition om några få jobb på ett lyxhotell.  Sara ställdes på en scen framför en jury, ”höll på att skaka sönder” men – lyckades! Sara fick ett jobb som städare. Lön: 6 000 kronor efter skatt. Hurra?

■ ■ ■

Facket kallar den nya auditiontrenden för ”ovärdig” och ”förnedrande”, skriver ETC. Men det är inte helt sant. Unionen, Sveriges största fackförbund på den privata arbetsmarknaden, organiserar cirka 500 000 tjänstemän och gillar också fräscha och framåt säljartag hos medlemmarna. De har startat CVplay, en internettjänst under mottot ”Skills in motion” där arbetssökande ”skapar … en personlig presentation i ett helt nytt format”.

Så lever vi nu i sälj-dig-själv-samhället.

Anställda tvingas bete sig som cirkusapor för att få högre lön.

Arbetslösa tvingas bete sig som cirkusapor för att alls få ett jobb.

Den ena gruppen har det värre än den andra men ingen är särskilt lycklig, är jag rädd.

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

ÄMNEN I ARTIKELN