Jag får inte angöra Carl-Oskar Bohlins brygga
Det där med strandskydd är inte så dumt ändå
Det finns många enskilda meningar i gårdagens regeringsförklaring att studsa på.
”Regeringen planerar även att lägga fram förslag om liberalisering av strandskyddet, så att fler kan bo nära våra vackra vatten.” sa Ulf Kristersson exempelvis.
I sak är det inget nytt.
Men man kan fundera på vad det faktiskt kommer att betyda.
Sedan regeringen tillträdde har bråk om just bryggor varit lite av en följetong.
För att påminna om detta – tror jag – var bryggor även det musikaliska temat vid riksdagens öppnande. Sångerskan Amanda Ginsburg sjöng ”Att angöra en brygga” från 1965, mest känd i Monica Zetterlunds tolkning från filmen med samma namn.
Statsministerns högra hand, statssekreteraren Johan Jakobsson hamnade i blåsväder sedan han byggt ett gigantiskt trädäck vid sitt sommarnöje på en ö utanför Sandhamn. Utan nytt bygglov.
Kommunen protesterade, strandskydd med mera, men en rättslig cirkus slutade med att han trots allt slapp riva anläggningen.
Sämre gick det för ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin. Han har en vacker sjötomt längs Dalälvens strand. Till nyligen fanns där ett stort soldäck med tillhörande brygga.
Men när Borlänge kommun i våras inspekterade anläggningen visade det sig att inte heller Carl-Oskar Bohlin haft de tillstånd han behöver. Soldäcket och bryggan, som ministern ofta lagt ut bilder på i sociala medier, bröt mot strandskyddet.
Dessutom skadade bygget både naturen och friluftslivet.
”Flora och fauna behöver naturliga strandzoner och dessa miljöer minskar ju mer strandzonerna hårdgörs eller används för andra anläggningar” skrev den sakkunnige biolog som anlitades.
Aj då.
Bryggan revs.
Men åter till regeringsförklaringen. Det Ulf Kristersson sa var att fler markägare ska få sätta upp bryggor, trädäck och byggnader nära vatten på ett sätt som begränsar andra människors möjlighet att vara där.
Jag skulle aldrig få angöra Johan Jakobssons eller Carl-Oskar Bohlins bryggor. Som Amanda Ginsburg sjöng om i ”Att angöra en brygga”.
Hela poängen är att bryggorna ska vara just privata. Exklusiva och exkluderande.
”Liberalisering av strandskyddet” är nämligen bara kodspråk för mindre allemansrätt. De få som har pengar och äger mark ska få större rättigheter på alla andras bekostnad.
Så sa inte Ulf Kristersson i regeringsförklaringen. Men det är vad det betyder.
För de flesta svenskar är allemansrätten helig. Att röra oss fritt i skog och mark, att plocka bär och bada i sjöar är en urminnes rättighet som varken adel eller kungar lyckats kväsa.
De vida skogarna, sjöarna och kusten är hela folkets, inte bara överhetens.
Men om strandskyddet begränsas så kommer detta att ändras. Friluftslivet kommer att tvingas anpassa sig. En sönderbyggd strand och ett staket kan spärra din badsjö för alltid.
Redan idag försöker markägare gärna ”privatisera” stigar, skogsområden och vattendrag som egentligen alla har tillgång till. Med häckar, uppställda utemöbler och skyltar med ”privat strand”.
Eller till och med svartbyggda bryggor.
I en framtid kanske de kan göra det med stöd av lagen istället.
Om inte den mycket stora majoritet som förlorar på en försämrad allemansrätt vaknar till och lyssnar till vad statsministern faktiskt säger.
Risken är annars att ”våra vackra vatten” bara blir tillgängliga för de med tjock plånbok.