Mejla

Anders Lindberg

Putins krig visar att vi behöver gå med i Nato

Aftonbladets ledarsida har ändrat åsikt och jag vill förklara varför

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Magdalena Andersson och Sanna Marin, socialdemokratiska statsministrar i Sverige respektive Finland
Magdalena Andersson och Sanna Marin, socialdemokratiska statsministrar i Sverige respektive Finland

LEDARE

Under ett genomskinligt golv i Malmslätt nära Linköping kan man se kostnaden av att ha Ryssland som granne.

I källaren på Flygvapenmuseum ligger vraket efter den svenska DC-3:an "Hugin" som Sovjetunionen sköt ner över Östersjön fredagen den 13 juni 1952.

Piloten Alvar Älmeberg och övriga sju ombord dödades.

I 52 år vilade hon på Östersjöns botten, inte ens de anhöriga fick veta sanningen. Planet bärgades 2004 från 125 meters djup på internationellt vatten.

De tre kronorna i flygvapnets emblem syns fortfarande tydligt.

Hugin tjänstgjorde åt Försvarets radioanstalt, FRA, och signalspanade mot Sovjetunionen. Det gillade inte Josef Stalin som lät skjuta ner planet.

Dagens Ryssland uppför sig som Sovjetunionen, en relik ur det förgångna.

"Ryssland är inte den granne vi föreställt oss" som Finlands socialdemokratiska statsminister Sanna Marin konstaterade.

Europas säkerhetsordning var i gungning redan innan den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina 24 februari. Vladimir Putin respekterar inte andra staters suveränitet och principen om gränsers okränkbarhet. Det visste vi redan.

2014 annekterade han Krim som en nutida Adolf Hitler. Och precis som under 1930-talet tvekade väst. Nu har samma slags eftergiftspolitik lett till ännu ett storkrig.

I december redovisade Vladimir Putin sina mål. Han krävde skriftligen en ny säkerhetsordning i Europa. Nato ska inte längre få skicka styrkor till länder som inte var medlemmar före 1997, alltså de baltiska staterna och Öst- och Centraleuropa. Ukraina ska sluta vända sig västerut. Sverige och Finland ska förbjudas att gå med i Nato, att öva med Natoländer och samarbeta militärt med Nato.

Ryssland ger sig själva veto över vår försvars- och säkerhetspolitik.

– Syftet är att skapa en rysk intressesfär där man från rysk sida ska kunna utöva inflytande över länderna i vårt närområde. Även vi skulle påverkas och därför är det helt oacceptabelt för oss, sa försvarsminister Peter Hultqvist till DN.

Om de ryska kraven skulle accepteras faller Sveriges nuvarande försvarspolitik eftersom den bygger på just de samarbeten och de övningar Putin vill förbjuda.

– Små stater måste ha rätt att fatta sina egna beslut över sin egen framtid. Varken vi, Finland eller något annat land ska omfattas av styrningar som andra satt upp, sa Peter Hultqvist.

Att Ryssland inte är "den granne vi föreställt oss" får konsekvenser. Den 24 februari stängde Vladimir Putin effektivt dörren till världen och försvarspolitiken av igår.

Just nu går kriget dåligt för Moskva. Ukrainas försvarsvilja är imponerande och utgången är oviss.

Men Ryssland kommer att resa sig igen och inget tyder på att man tänker backa från kravet på en intressesfär. Tvärtom har Putins talespersoner återkommande hotat Sverige och Finland med "militär-tekniska åtgärder" om vi inte följer Kremls diktat.

Jag har aldrig tidigare varit positiv till ett svenskt medlemskap i Nato. Tvärtom anser jag att vår militära alliansfrihet i kombination med ett starkt försvar och en pragmatisk utrikes- och säkerhetspolitik har fungerat utmärkt. Den har hållit oss utanför krig och främjat våra nationella intressen.

Men jag kan inte se hur den militära alliansfriheten är tillräcklig om Ryssland agerar som det gör idag mot det likaledes militärt alliansfria Ukraina. Jag tror inte Putin tänker stanna där, den storryska retoriken måste tas på allvar.

Naturligtvis är tröskeln för att angripa Sverige och Finland högre. Vi är medlemmar i EU, har ett kvalificerat försvar och ett väl utvecklat militärt samarbete i norden, inom Europa och med USA.

Men om vi inte böjer oss för Moskvas krav på en ny säkerhetsordning i Europa så kan Vladimir Putin förr eller senare välja att sätta makt bakom orden även om oss. Det behöver inte handla om militära hot eller våld men det kan göra det.

Vid ett krig skulle Sverige och Finland få hjälp av västmakterna, men det är inte säkert att det blir så mycket mer hjälp än Ukraina får just nu. Strida skulle vi få göra själva.

Klarar vi det? Vill vi ta den risken?

Slutsatsen är att Rysslands invasion 24 februari har skapat ett underskott av säkerhet i norra Europa.

När jag läser argumenten för fortsatt militär alliansfrihet saknar jag ett svar på frågan hur vi ska kompensera för detta underskott.

De förslag jag ser handlar om att upprätta en europeisk eller nordisk försvarsunion. Intresset från övriga länder har dock hittills varit svalt eftersom Nato redan finns. På längre sikt tror jag EU behöver stärka sitt försvar men även om viljan hade funnits så saknas under överskådlig tid en tillräcklig militär förmåga.

Argumenten mot Natomedlemskap finns naturligtvis kvar. Turkiet är medlem, Nato har kärnvapen och stora länder i alliansen kan få galningar som ledare. Allt detta är sant.

Men den militära alliansfriheten byggde ytterst på en säkerhetsordning som tyvärr inte längre finns, på en gemensam säkerhet som inför våra ögon urskillningslöst bombas till grus i Butja, Charkiv och Mariupol.

Jag ser inte riktigt hur Sverige och Finland ska kunna garantera vår säkerhet utanför Nato när Ryssland 2022 är berett att helt oprovocerat starta ett fullskaligt anfallskrig mot ett grannland.

Och detta väger tyngre.

I onsdags kom så Finlands nya säkerhetspolitiska redogörelse. Det troliga är att Helsingfors nu kommer att ansöka om medlemskap i Nato. Då faller det sista riktigt tunga motargumentet även för svensk del.

Dels för att hänsyn till Finlands utsatta läge med 1340 kilometers gräns mot Ryssland och en historia av rysk aggression är central även för vår säkerhet. Utan Sveriges och Finlands militära alliansfrihet hade Sovjet mycket väl kunnat försöka flytta fram järnridån till Torne älv.

Och dels för att Finland är vår viktigaste säkerhetspolitiska partner idag. Om de väljer att gå med i Nato utan oss blir denna djupa relation knappast möjlig att att fullt ut fortsätta. Det skulle göra oss betydligt svagare.

Därför har Aftonbladets ledarsida lite motvilligt ändrat åsikt. Vladimir Putins krig visar att vi behöver gå med i Nato för att garantera Sveriges säkerhet.

I dag finns en officiell minnessten över DC3:ans besättning på Galärvarvskyrkogården på Djurgården i Stockholm.

"Fallna över Östersjön" lyder inskriptionen.

Sverige ska aldrig underkastas någon rysk intressesfär.

***

Chatta med Anders Lindberg, chatten öppnar 09:00

Skriv inlägg
  • Anders Lindberg

    Tack för dagens chatt

  • Du konstaterar kort att Nato har kärnvapen, men gör ingen analys om vad det innebär för oss om vi går med.

    Per Nilsson

    Jag tror, men det är en fråga för framtida texter, att vi behöver ställa krav så att exempelvis inte kärnvapen placeras i Sverige.

    Sådana undantag har exempelvis Norge redan.

    Men vi ska återkomma till frågan om hur jag tycker Sverige ska agera i sådana frågor.

    Anders Lindberg
  • Starkt att kunna byta hållning👍💪

    Här vill man nog inte vara på fel sida i historien. Då var då och nu är nu.

    Fredrik

    Jag tror tyvärr världen av igår är försvunnen

    Anders Lindberg
  • Så otroligt klokt och välformulerat Anders 👏🏻👏🏻👏🏻

    Det diskuteras ju ofta att tiden från ansökan till fullvärdigt medlemskap är en känslig period, hur ser du på det?

    Minou Sadeghpour

    Tack, jag tror att en sådan tid kan bli ganska tuff.

    Ryssland leds av en person som har väldigt få begränsningar.

    Jag tror vi får se påverkansoperationer och hot mot Sverige, cyberattacker och i värsta fall direkta angrepp (som framprovocerade upplopp, kanske användning av exempelvis nervgift eller liknande mot individer eller direkta sabotage, allt sånt har Putin gjort förut).

    Våra myndigheter i Sverige, Finland och i EU måste vara förberedda på det, tyvärr.

    Ryssland är en skurkstat.

    Anders Lindberg
  • Modigt att våga ändra ståndpunkt.

    Vad är det som har hänt från den 24 februari tills nu som motiverar att du stöttar NATO? (Dvs efter invasionen) Hur kom det sig att denna åsikt inte dök upp t ex 2 veckor efter starten på invasionen? Var det en inbyggd reaktion mot NATO förespråkare att borra ner sig i sitt ställningstagande?

    Fredrik Uggla

    Jag har två grundskäl.

    1. Att den militära alliansfriheten inte ger ett trovärdigt skydd utan den europeiska säkerhetsordning den byggt på sedan slutakten i Helsingfors på 1970-talet. Och det problemet uppstod 24 februari på grund av Putins anfallskrig.

    2. Finlands säkerhetspolitiska redogörelse i onsdags där det i praktiken (inte tydligt utskrivet med analysen leder dit) öppnas en väg till Nato-medlemskap för Helsingfors.

    Sedan har jag funderat över påsken och satte mig att skriva texten.

    Jag ska erkänna att den var svår att skriva även om jag ju i takt med kriget allt mer insett att gårdagen tyvärr inte längre finns.

    Anders Lindberg

Av: 

Anders Lindberg

Publisert:

LÄS VIDARE

Bara ett monster kallar barn flugor

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Fredagen den 13

Vladimir Putin

Adolf Hitler

Josef Stalin

Linköping