ÅSIKT

S måste formulera solidariteten – igen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Ska vi även om vi är en liten nation försöka vara med i en växande internationell opinion för att söka en nyare värld? undrade Olof Palme i riksdagen 1968.

Palme såg hos den unga generationen en växande solidaritet med förtryckta runtom i världen.

”Om nationer förlorar lojaliteten hos sin ungdom är de allvarligt sjuka. Om demokratin försummar de problem som är avgörande i mänsklighetens sociala verklighet – kriget, svälten, förstörelsen – kommer människorna att vända sig bort genom att fly till isolering eller genom att ty sig till frälsnings-läror”, fortsatte Palme.

Världen ser på många sätt annorlunda ut i dag. Det finns en risk att vi hamnar i ett förenklat ”det var bättre på Palmes tid”-tänkande.

Ändå går det inte att komma ifrån att just Olof Palmes förmåga att dra in världen i svensk politik och låta Sveriges röst ljuda på den globala arenan alltför ofta saknas i dag.

När socialdemokraterna och LO nyligen hade valupptakt i Örebro nämndes inte den internationella politiken. När Göran Persson hamrar in valrörelsens huvudbudskap finns varken EU eller världen med.

Det lär ha gått ut ett påbud i regeringskansliet att det inte ska pratas utrikes-politik fram till valdagen. Trots att skillnaden är stor mellan blocken på detta område.

Denna strikta uppdelning i inrikes- och utrikespolitik fanns inte i Palmes tankevärld. När Olof Palme talade vid fackliga möten tog han ofta internationella exempel. Som när han på Svenska Typografförbundets kongress 1969 talade om kampen för jämlikhet. Det var en svidande uppgörelse med borgerlighetens oförmåga att se att kravet på valfrihet måste sättas samman med kravet på jämlikhet.

Palme varnade för växande orättvisor och pekade på ”Amerikas getton! och ”bilfabrikernas Paris”.

Solidariteten var för honom gränslös.

”Jag är övertygad om att Olof Palme hade sett och kritiserat det apartheidliknande system som Israel bygger upp gentemot palestinierna i dag”, sade Aftonbladets förre chefredaktör Gunnar Fredriksson vid ett seminarium på ABF i fredags.

Palme hävdade de små staternas rätt gentemot supermakterna. Han var antikolonial och antikommunist och värnade FN-systemet. Hans FN-kommission drev idén om ”Gemensam säkerhet”. En idé som borde vara väg-ledande i frågan om Iran och kärn-vapen i dag.

Redan på 1970-talet förordade Palme att PLO skulle inbjudas till att delta i FN:s Palestinadebatt. ”Denna vår inställning grundas på övertygelsen att alla parter i konflikten måste medverka i dess lösning”, förklarade han och fick kritik från borgerligt håll.

När Hamas nyligen vann det palestinska valet uttalade sig statsminister Göran Persson. Han uppmanade palestinierna att ”ta avstånd från våld och terrorism och erkänna Israels rätt att existera”.

Han nämnde inte med ett ord att Israel bör upphöra med ockupationen, våldet och förtrycket.

Glädjande nog växer åter de ungas internationella engagemang. I oron över ”kriget mot terrorismen”, i upprördheten över kvartalskapitalismens rovdrift på människor och natur och i ängslan över arbetsgivares cyniska spel med löntagarnas anställningsvillkor gror viljan att förändra.

Globaliseringens utmaningar kan inte mötas med tystnad. Svensk socialdemokrati måste än en gång formulera den gränslösa solidariteten.

”Framtiden hör internationalismen till”, sade Palme.

Helle Klein

ARTIKELN HANDLAR OM