Anders Lindberg

Svensk politik sitter fast i "flyktingkrisen"

I april fick 21 personer uppehållstillstånd av humanitära skäl

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Trots att det är sex år sedan flyktingkrisen och Sverige är nere på ett historiskt lågt flyktingmottagande tillåts frågorna totalt dominera alla politiska samtal. Det är inte sunt.
Trots att det är sex år sedan flyktingkrisen och Sverige är nere på ett historiskt lågt flyktingmottagande tillåts frågorna totalt dominera alla politiska samtal. Det är inte sunt.

Vet ni, det kommer nästan inga flyktingar till Sverige längre.

I april 2021 beviljades 953 asylsökande uppehållstillstånd här. När Socialdemokraterna på Twitter skryter om att antalet asylsökande gått ner med 90 procent och att Sveriges asylmottagande är det lägsta på 20 år är det smaklöst. Men det är också sant.

Så varför dominerar en fråga som egentligen inte finns det politiska samtalet?

Något som däremot finns, massarbetslösheten, pratar vi nästan inte alls om. Enligt Arbetsförmedlingens statistik var i mars 440 261 personer öppet arbetslösa eller i något program.

Kanske är det lite taskigt att jämföra siffrorna, men politikerna verkar långt mer bekymrade över de 953 asylsökande än de drygt 440 000 arbetslösa. Eller för att hårddra det ytterligare lite. De senaste veckorna har ett nytt block formats i migrationspolitiken där M, SD, KD och L har gått samman om en hård linje när det gäller så kallade "humanitära" skäl. Det gäller personer som kanske växt upp i Sverige sedan de var barn eller homosexuella som riskerar förföljelse.

På riksplanet har Ulf Kristersson valt bort alla andra alternativ och gjort Jimmie Åkesson till politikens huvudperson

Konsekvenserna av detta nya blåa – eller snarare blåbruna – block är mycket långtgående och avgör hur stort inflytande Sverigedemokraterna ska få över nästa regering. Något som påverkar alla politiska områden samt vem som blir statsminister.

Antalet personer som fick uppehållstillstånd av humanitära skäl i april var 21. Det är två fler än Liberalernas riksdagsgrupp.

Svensk politik är just nu som att vandra i Kristallsalongen på Liseberg där speglarna skapar förvrängda bilder av verkligheten. Barn brukar älska det, i en spegel ser du tjock ut, i en annan har du förkrympt huvud eller jättelånga ben. Labyrinten leder dig snabbt vilse.

Men politiken behöver sina proportioner, frågor som arbetslöshet, bostadsbrist eller välfärdens förfall kan inte vänta på att politiker och journalister låter de som är mest högljudda på Twitter sätta dagordningen.

Varför har äldreomsorgen tillåtits gå på knäna i så många år, varför får marknadsskolan välja elever och skicka pengar till skatteparadis och varför dominerar inte nästan en halv miljon arbetslösa debatten?

Mitt svar är: för att vi likt dåliga generaler utkämpar gårdagens krig. Vi har fastnat i flyktingkrisen.

Jag tänker att Svensk politik ofta är så här. På S-ledda finansdepartement, och oppositionskanslier, råder exempelvis fortfarande permanent 90-talskris. Så oavsett om vi haft goda eller dåliga tider har beskedet därifrån i 25 år varit: strama åt, spara och betala av på statsskulden.

Trots att det är över två decennier sedan Göran Persson städade upp svensk ekonomi efter Carl Bildts regering klarar vi inte att exempelvis låna till viktiga investeringar eller bedriva en expansiv finanspolitik för att skapa fler jobb.

Coronapandemin är ett undantag där Magdalena Andersson har öppnat plånboken, men 90-talet ger sig inte så lätt. Hon signalerar tydligt att vi så snart som möjligt ska återgå till den gamla linjen.

Nu har flyktingkrisen 2015 börjat få samma ödesmättade roll. Aldrig mer! är politikernas slagord, och sedan ältas samma frågor om och om igen. Trots att någon kris inte längre finns.

I Tyskland, som likt Sverige tog ett stort ansvar under flyktingkrisen, har man gått vidare. Där ser valet i höst ut att kunna domineras av klimatfrågan och De gröna är i vissa opinionsmätningar nu större än Angela Merkels konservativa. För några år sedan var debatten där ungefär som i Sverige. Alternative für Deutschland, AfD, Sverigedemokraternas tyska systerparti satte tonen och högerextremister hade massdemonstrationer. I Bayern såg CSU, delstatens kristdemokrater, ut att snegla högerut. Man bjöd till och med in den ungerske diktatorn Viktor Orban till sin partikongress 2018.

Men i delstatsvalet samma år förlorade CSU drygt 10 procent av rösterna och strategin lades om. Sedan dess har Tysklands konservativa gått i motsatt riktning och kommer, om inget oförutsett inträffar, sannolikt att bilda regering med De gröna efter höstens val.

Om tyskarna har hittat ut ur spegellabyrinten. Varför har inte vi det?

En förklaring är sannolikt Moderaternas strategi att bjuda in Sverigedemokraterna. Medan Angela Merkel snabbt bommade igen dörren till AfD så har Ulf Kristersson gjort SD till Sveriges mest intressanta parti.

Det kan tyckas lite märkligt, Alliansen var trots allt en historisk succé. Fredrik Reinfeldt lyckades vinna egen majoritet 2006 och regera i åtta år. 2018 var Alliansen bara en röst mindre än de Rödgröna. Ändå övergav Ulf Kristersson hela Alliansprojektet och vred sitt parti bort från den politiska mitten till förmån för vad Jimmie Åkesson brukar kalla ett "konservativt" block.

Om andelen "konservativa" väljare i Sverige räcker för att bilda regering är minst sagt tveksamt. Historiskt är svensk borgerlighet snarare liberal, särskilt i storstäderna. Det är knappast en slump att högern i Stockholm och Västra Götaland regerar med MP snarare än SD. Men på riksplanet har Ulf Kristersson valt bort alla andra alternativ och gjort Jimmie Åkesson till politikens huvudperson.

Låt oss göra ett tankeexperiment. Kan vi i en vecka försöka prata om något annat än vad som hände 2015?

Om att världen snart kan ha misslyckats med klimatmålen, något som kommer att förändra vår livsstil fullständigt.

Om 440 000 arbetslösa och om hur vi skapar fler jobb.

Om att 200 000 kvinnor är fattigpensionärer.

Om att 462 000 hushåll är trångbodda enligt Boverket.

Om hur vi långsiktigt ska kunna finansiera vård, skola och omsorg.

Att kunna sin historia är bra. Att fastna i den är det inte.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu

Skriv inlägg
  • Anders Lindberg

    Tack för dagens chatt ☀️

  • Hej Anders!

    Viktig artikel! Vi är många som är trötta på att bara få lyssna dagligen i media och framför allt SVT om frågor kopplade till invandring och kriminalitet. Man skulle kunna tro att Agendan styrs av den blåbruna blocket.

    75% av Svenskarna är emot vinster i välfärden och 60% röstar högerut. Dvs på dem som vill bevara plundring av skattemedel! För mig är det ofattbart och visar att media och Timbro har lyckats med sin strategi!

    Max

    Det är många politiska frågor som inte får plats i det politiska samtalet just nu.

    Anders Lindberg
  • På tal om utvandring som någon skrev om. Det är fler och fler i min och min frus omgivning som funderar på att utvandra. Min fru har arbetat i äldreomsorgen i Norge periodvis och säger att det är en helt annan ordning i den sektorn där än här. Vi är "etniska" svenskar och är inte speciellt gamla någon av oss i vår umgängeskrets. Utvandring kommer upp som samtalsämne oftare och oftare. Vad tror du att det beror på?

    Kalle

    Det tycker jag låter utmärkt. Fler borde utvandra som känner så. Hela idén med EU är ju att öka rörligheten i Europa.

    Det ger nya erfarenheter och upplevelser.

    Det är nog många som drömmer om att flytta till solen. Kanske inte Norge i första hand men det är också trevligt.

    Anders Lindberg
  • Det spelar ingen roll om det inte kommer nån flykting .. det äranhörighetsinvandringen som gör att vi får stora volymer

    Henrik

    Så är det inte riktigt. Anhöriginvandring är ju oftast en följd av att någon först kommit hit som flykting.

    Med nuvarande nivåer på flyktingmottagandet kommer noginte heller anhöriginvandringen i längden räcka för att inte befolkningen ska minska.

    Anders Lindberg
  • Stefan Löfven ville bryta blockpolitiken men det blev faktiskt ännu värre tycker jag

    Eva

    Personligen gillade jag den förra blockpolitiken bättre än den nya...

    Anders Lindberg
Publisert:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.