ÅSIKT

Stoppa hökarna på Försäkringskassan

Haverikommission kan få ordning på assistansen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: BJÖRN LINDAHL
Lena Hallengren

Lena Hallengren har lagt ett efterlängtat förslag. Barn som behöver hjälp med andning och sondmatning ska få rätt till assistans. Det kan vara ett steg på vägen.

Frågan är bara hur det går med regeringens goda intentioner när Försäkringskassan fortsätter att köra sitt eget race?

I valrörelsen svängde Lena Hallengren i assistansfrågan och lovade att satsa ”700 miljoner, en miljard eller om det kostar mer…” Stefan Löfven spädde på med att assistansen inte var ”någon kostnadsfråga”.

Ett halvår senare kom regeringen, Centern och Liberalerna överens om att ”den personliga assistansen skulle präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet”.


Man kan ju tycka att politikerna därmed har sänt väldigt tydliga signaler till Försäkringskassan. Där brukar man ju annars vara lyhörd för regeringens besparingskrav, men den här gången är det sämre med anpassligheten.

Härom veckan drev Försäkringskassans jurister ett ärende ända till kammarrätten i Sundsvall. Domen innebär att en 30-årig kille förlorar sin assistans och rätten till ett anständigt liv.

Domen är en sorglig läsning

30-åringen är autistisk och saknar ett eget språk. Han kan inte klä sig själv eller gå på toaletten. Han förstår inte varför han ska äta. Ibland blir han aggressiv och då kan han rymma och springa rakt ut i trafiken.

Ett par gånger i månaden får han epileptiska anfall.

Hittills har han haft en och ibland två assistenter som tolkat hans vilja. Som har klätt honom, matat honom och parerat de aggressiva anfallen.


När Försäkringskassan ville dra in assistansen överklagade 30-åringens ombud till Förvaltningsrätten som slog fast att han behövde fortsatt assistans.

Då överklagade Försäkringskassans jurister till kammarrätten. De brukar göra så, de driver fram domar som de sedan kan använda mot kanske tusen andra funktionsnedsatta.

Och kammarrätten i Sundsvall gick på hökarnas linje. Domen är en sorglig läsning.

30-åringen beskrivs som intresserad av sociala kontakter men eftersom han saknar ett eget språk har han svårt att kommunicera. Han är nyfiken på vad andra gör, han går fram och tittar, skrattar och vill vara med.

Hittills har hans assistenter funnits där som tolkar, de känner honom och förstår vad han vill. Nu slår dock kammarrätten fast att det räcker med en kvarts kommunikation om dagen. Och man behöver inte känna 30-åringen för att dämpa hans utbrott, så för det behövs ingen särskild assistans. Tiden för måltider pressas ner till tio minuter för frukost och en kvart för middagen.


Killen får kasta i sig maten och summa summarum - kammarrätten kommer fram till att han behöver assistans 16 timmar och 30 minuter i veckan.
Två och en halv timme om dagen.

Man kan undra vad de tänker att han ska göra resten av dagarna? Vad händer om han får ett anfall? Behöver ambulans?

Lena Hallengrens vill säkert slippa assistansfrågan i nästa valrörelse

Försäkringskassans jurister kan i vilket fall vara nöjda. Eftersom den samlade assistanstiden hamnar under 20 timmar i veckan har 30-åringen ingen rätt till hjälp av Försäkringskassan. Han skickas till kommunen som får ta över ansvaret och kostnaderna. I fortsättningen kan Försäkringskassans tjänstemän hänvisa till ännu en dom när de avslår andra ansökningar om assistans.

Statsfinanserna stärks medan kommunerna går back.


Lena Hallengrens vill säkert slippa assistansfrågan i nästa valrörelse. Det är ju pinsamt att ett parti som Socialdemokraterna överger de allra svagaste.

Hon har problem med Finansdepartementet som fortfarande vill pressa kostnaderna, men hon har nog ännu större problem med den hjärtlösa kulturen på Försäkringskassan.

De nej-sägande besparingshökarna måste stoppas. Lena Hallengren får ta risken att hamna i konstitutionsutskottet för här krävs faktiskt ministerstyre. Ja kanske krävs det en hel haverikommission för att få ordning på Försäkringskassan.

avEva Franchell

ARTIKELN HANDLAR OM