ÅSIKT

Kolonialism och rasism banade väg för Mugabe

Man ska inte sörja en diktator

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Tsvangirayi Mukwazhi / AP TT NYHETSBYR N

Det tillhör knappast god ton att tala illa om de döda, men när det gäller Zimbabwes tidigare diktator Robert Mugabe finns det faktiskt inget annat att göra. Mugabes efterträdare på presidentposten, Emmerson Mnangagwa, försöker beskriva Mugabe som en landsfader men han är tämligen ensam.

Sanningen är att Mugabe var en despot som krossade landets ekonomi, fängslade alla oppositionella och orsakade otaliga människors död. Sanningen är dessutom att han genom sitt vanstyre gjorde sig till ett slags symbol för frihetskampens eviga paradox, att den så ofta resulterar i en ny ofrihet.

Själv besökte jag Zimbabwe i mitten av 1980-talet. Befrielsen från rasism och kolonialism låg bara några år bort och på den tiden använde Mugabe fortfarande titeln premiärminister. Kampen mot apartheid pågick i Sydafrika, liksom inbördeskriget i Moçambique.

Skriande klyftor

På många sätt var Harare en välmående stad, om än med skriande klyftor.
Samtidigt fanns tecknen redan då. Landets ekonomi höll på att raseras. Fungerande lantbruksföretag som i allmänhet ägdes av vita slogs sönder och planerna på ett enpartisystem fanns redan på plats.

Vi kan konstatera att den antikoloniala rörelsen, inte minst svensk socialdemokrati, underskattade risken för despoti. Det har funnits många tillfällen att beklaga det sedan dess. Utvecklingen i det som än gång var ett relativt välmående land har bara gått utför.

Kolonialism och rasism

Under beskrivningarna av Zimbabwes olycka finns ibland en - oftast outtalad - känsla av att utvecklingen visar att kraven på självständighet och oberoende varit felaktiga. Att verkligheten på något sätt har gett kolonialisterna och rasistregimerna rätt.

Det är och förblir en fullständigt snurrig tanke. Det som hänt i Zimbabwe och alltför många andra länder på den afrikanska kontinenten är inte konsekvensen av för lite kolonialism eller för lite rasism. Det är tvärtom just resultatet av det koloniala styret och av rasismen.

Dessvärre är det ett arv det zimbabwiska folket också i fortsättningen tvingas leva med.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM

Rasism

Zimbabwe