Centerledarens känsla för timing

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Maud Olofsson erbjöds att nominera en partikamrat som svensk EU-kommissionär. Men tackade nej. Centerpartiet, sargat internt och trendmässigt på fall i opinionen, fick en liten chans till medgång. Men avstod.

Efter Maud Olofssons, enligt Ekot i går, snabba nej gick statsminister Fredrik Reinfeldts fråga vidare till Folkpartiet, och Cecilia Malmström ska strax grillas i Europaparlamentet för att därefter inta sin plats i kommissionen.

Logiskt, på något centeraktigt vis. På 1990-talet lämnade dåvarande Centerledaren Olof Johansson hellre den dåvarande borgerliga regeringen än att vara med om att ta det slutgiltiga beslutet om Öresundsbron.

Nu grundas Olofssons kommissionärsovilja knappast på någon reflexmässig beröringsskräck med Europa. Den tiden är nog förbi. Förklaringen ska förmodligen i stället sökas i det personliga. Den inom Centern som kunde ligga närmast till hands som kommissionär är Lena Ek, tidig EU-entusiast och sedan 2004 EU-parlamentariker. Men Ek ställde upp som motkandidat till Maud Olofsson vid partiledarvalet 2001. Utmaningar kan vara svårsmälta i en långsint politisk värld.

Möjligen inser centerledaren att hon gjorde en tavla när hon sade nej. En kommissionär hade under en tid, ett valår, kunnat ge partiet litet av välbehövlig politisk glans.

Bara nomineringen hade betytt uppbygglig uppmärksamhet, även om det kanske inte skulle ha gett ett tillräckligt moraliskt uppsving för att överbrygga motsättningen mellan nyare flåsliberalism och traditionell folk­rörelsecenter.

Maud Olofsson, näringsminister och tillhörig den centerfalang som övertagit Moderaternas roll som megafon för bolagshögern, tycks sakna den riktigt rätta känslan för timing.

I går, samma dag som Ekot rapporterade om Olofssons Brysselfrustration, basunerade Expressen ut att hon befann sig i Sydafrika – på, som det hette, ”privat resa”. Mitt under Saab­krisens avgörande och när tusentals ledsna och oroliga Saabanställda i tisdags samlades i Trollhättan till en stor manifestation.

Just nu är det inte mycket som talar för annat än att Centern fortsätter sin färd längs det sluttande planet. Och, noga betänkt, vad gör det?

Kennet Andreasson

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

ÄMNEN I ARTIKELN