Rot-avdraget drar gränsen i politiken

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: aftonbladet bild
Ska rot-avdragen användas till lyx eller nödvändiga renoveringar? Svaret på frågan uttrycker den största skillnaden i svensk politik just nu.

27 juni 2009. I nästa vecka förändras det rot-avdrag regeringen införde i vintras. Avdraget ska göras direkt på fakturan, och hantverkaren ska sedan kräva pengarna från Skatteverket.

Det nya systemet har oroat många småföretagare som nu blir ansvariga för att rabatten till kunden räknas ut på rätt sätt.

Skatteverket har också varnat för att rot-avdraget kan bli en skuldfälla. En skattebetalare kan råka ut för kraftig kvarskatt om avdragen blir större än tillåtet eller om inkomsterna är alltför små. Framför allt ombyggnadsarbeten kommer att slå i taket.

Blir ett premanent stöd

Ändå innebär övergången till fakturamodellen att rot-avdraget, liksom avdraget för de så kallade hushållsnära tjänsterna, tar ett steg mot att bli en integrerad del av ett borgerligt skattesystem. Det är precis så regeringen ser på saken.

Avdragen, som tycks bli betydligt dyrare än regeringen räknat med, ska fungera som ett permanent stöd till branscher som annars har svårt att hävda sig, i vart fall på en beskattad marknad. Samtidigt blir de ett lika permanent stöd till de samhällsskikt som har råd att betala för just denna service.

Skillnader understryks mer

Redan i april presenterade oppositionen på en solig presskonferens ett motförslag.

I det görs rot-avdraget tidsbegränsat. Ett sätt att understryka att åtgärden är ett sätt att möta lågkonjunkturen, inte ett permanent branschstöd.

Dessutom inriktas stödet i högre grad – kanske alltför ensidigt – på renoveringar som ska minska boendets miljöpåverkan.

Framför allt innebar oppositionens förslag att rot-avdrag också ska gå till hyresfastigheter. Medan dagens system bara ger den som själv äger sitt boende – som bostadsrätt eller villa – möjlighet att få del av subventionen, skulle oppositionens förslag bidra till förbättringar av bostadsstandarden för hyresgästerna.

Det är fördelningspolitik, åt ena eller andra hållet.

Skillnaden i svensk politik underströks ytterligare när oppositionsledarna under sin turné i veckan lanserade ytterligare ett ”rot-stöd”, den här gången till landets skolbyggnader.

Svaret: Den största skillnaden

Frågan är, var gör samhällets resurser störst nytta?

Som ett permanent stöd för lyxrenoveringar av kök i bostadsrätter och jacuzzi i villornas badrum?

Eller som ett sätt att möta krisen med nödvändiga renoveringar av de allt mer slitna bostadsområdena från 1960-talet och investeringar i nu dålig miljö för skolbarn, som ofta tvingas arbeta under villkor få vuxna skulle acceptera?

Svaret på den frågan uttrycker kanske den avgörande skillnaden i svensk politik just nu.

IP