Aborträtten måste försvaras i nya tider

Medicinska framsteg skapar ett dilemma

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ny rapport föreslår att livsduglighetsgränsen för abort ersätts med fast veckogräns.

Aborträtten är en av kvinnokampens stora segrar. Kvinnors rätt att få bestämma över sin egen kropp har setts som en fundamental rättighet ända sedan abort blev lagligt i Sverige 1938. Men i dag blåser återigen reaktionära vindar och abort har plötsligt blivit en politiskt omstridd fråga.

Det nya abortmotståndet har ofta en nationalistisk eller religiös grund. Tecknen i tiden är många. På riksdagsnivå driver Sverigedemokraterna som enda parti frågan om att sänka gränsen för fri abort från 18 veckor till 12 veckor. Ett annat exempel är den rökbomb som slängdes in i lokalen där tidskriften Ottar och RFSU höll i en aborträttsfestival för ett par år sedan.

Den kristna barnmorskan Ellinor Grimmark har också gjort samvetsfrihet, det vill säga att vägra utföra abort på grund av sin religiösa tro, till en omdiskuterad fråga. Grimmark har med hjälp av starka finansiärer från en internationell anti-abortlobby drivit sin sak ända till Europadomstolen.

Medicinska framsteg påverkar abortlagen

I dag har kvinnor rätt att göra abort fram till vecka 18, oavsett anledning. Mellan vecka 18 och vecka 22 krävs tillstånd från Socialstyrelsen. Men de medicinska framsteg som har gjorts för att ta hand om extremt tidigt födda barn har skapat en konflikt med den rådande abortlagen som säger att ett foster inte får aborteras bort om det kan kan anses vara livsdugligt.
Gränsen för livsduglighet flyttas ständigt nedåt tack vare utvecklingen. Inom en snar framtid kanske det inte ens är nödvändigt med kvinnors livmödrar utan att barnet i stället kan utvecklas i en artificiell livmoder.
Nya tider kräver nya lagar. Och den svenska abortlagen har blivit omodern och behöver göras om. Det menar Statens medicinsk-etiska råd i rapporten "Livstecken efter sen rapport" som presenterades i dag.

Smer anser att den så kallade livsduglighetsgränsen (vecka 22 i dag) i abortlagen bör ersättas med en fast veckogräns som inte är kopplad till den medicinska livsdugligheten. Det är ett bra förslag.
Ett uppmärksammat exempel belyste problemet. Det var överläkaren Katarina Strand Brodd som berättade i SVT att hon vid flera tillfällen försökt att rädda livet på foster som aborterats sent.
– Ett foster som stöts ut i vecka 22 är i juridisk mening ett barn, och träffar jag ett akut sjukt barn så vill jag hjälpa det, sa hon till SVT Nyheter 2017.
Vad dessa kvinnor som trodde att de har genomfört en abort tyckte om läkarens tilltag framgick inte av nyhetsrapporteringen.

Sänkt abortgräns ingen lösning

Redan i dag är andelen sent aborterade foster liten jämfört med det totala antalet aborter i Sverige. Statens medicinsk-etiska råd, Smer, föreslår en rad åtgärder för att minska antalet aborter efter vecka 18.
Bland annat anser de att de obligatoriska ultraljuden i vecka 18-20 bör tidigareläggas. På så sätt kan missbildningar eller sjukdomar upptäckas tidigare och föräldrarna har möjlighet att fatta beslut om en eventuell abort i lugn och ro.

Att genomföra en abort är aldrig enkelt, oavsett vilka anledningar kvinnan har. Det kan vara en svår sjukdom, psykisk hälsa, alldeles för låg eller hög ålder eller en svår livssituation som gör det omöjligt att ta hand om ett barn. Men varken kvinnan eller barnet är hjälpt av att rätten till laglig abort ifrågasätts.

avJonna Sima