ÅSIKT

Här blir inga barn gjorda

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: COLOURBOX
Osäkert Ungdomarna tvingas hoppa mellan olika jobb och har svårt att få bostad. Den osäkra arbetsmarknaden gör att familjebildningen får vänta.

24 APRIL 2013. Ungdomsarbetslöshet

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström påstår att ungdomarna står långt från arbetsmarknaden. Hur kan hon ­säga så?

Aldrig har väl en generation ­varit så ­välutbildad och väl för­beredd för arbetsmarknaden som ­dagens 20-åringar. De är sociala, digitala och på alla sätt anställnings­bara.

Ändå får de inga fasta jobb.

Söker trygghet

Undersökningar visar att dagens 20-åringar vill ta ansvar. De är ­lojala och värderar jobb och familj mycket högre än frihet. De söker trygghet, men allt regeringen vill ge dem är osäkerhet.

Ungdomarna får ­finna sig i att ­varva ­arbetslösheten med ­vikariat, visstids­anställningar, praktikjobb, provjobb, ­timjobb och alla andra former av lösa­ ­anställningsformer. Unga människor står­ ­inte långt från arbetsmarknad­en. De befinner sig hela tiden på den.

Men de får de lägsta lönerna på de sämsta skiften. De tvingas springa mellan olika jobb för att få ihop till en dräglig tillvaro. De blir aldrig fast anställda eftersom arbetsgivarna staplar de olika vikariaten på varandra. TCO beskriver som exempel en under­sköterska som haft rullande vikariat i 25 år utan att få fast anställning.

Ny permanent klass

En ny, permanent klass av icke ­anställda arbetare håller på att bildas i Sverige och nu säger till och med EU ifrån.

EU-kommissionen vill ha en tidsgräns för när vikariaten ska gå över i fast ­anställning. Hillevi ­Engström sa i veckan nej och därmed riskerar Sverige nu att hamna i EU-domstolen. Det vore bra, för domstolen skulle tvinga Hillevi ­Engström att skriva om lagen. Om hon inte gör det kan Sverige hotas av miljonböter.

Men Hillevi Engström kämpar emot in i det sista och påstår att hon värnar ”flexibiliteten” på den svenska arbets­marknaden. Då menar hon förstås ­arbetsgivarnas flexibilitet.

För ungdomarna innebär den nya ­osäkra arbetsmarknaden att de måste skjuta upp hela familjebildningen. Det borde vara ett stort bekymmer för ­Hillevi

Engström och alliansregeringen.

Fredrik Reinfeldt brukar bekymra sig över den åldrande generationen, men han borde också fund­era över den ­kommande. Det är ju de yngre som ska försörja de ­äldre. Men hur många barn blir det gjorda om föräldrarna saknar både bostad och jobb?

Färre barn

På 1970-talet var en förstagångs­mamma i 20-års­åldern. I dag är hon upp emot 30. Det innebär ­visserligen att hon hunnit skaffa sig en ­utbildning, men ­sedan får hon flytta till storstaden där hon blir en del av det välutbildade ­proletariatet. ­Sannolikt är det också ­därför storstads­kvinnorna ­väljer att ­föda ­färre barn.

Framtidshoppet ­försvinner så lätt för den som står på en osäker arbets­marknad.

avEva Franchell

ARTIKELN HANDLAR OM