Antalet könsstympade flickor har fördubblats
"Barn i Sverige blir könsstympade och ingen döms för det"
Publicerad 2021-02-05
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
På drygt fem år har antalet flickor och kvinnor som könsstympats närapå fördubblats i Sverige. Det menar den ideella organisationen Existera som arbetar med förebyggande arbete och stöttar kvinnor som har blivit utsatta för könsstympning.
I rapporten "Medan vi skärs tittar världen på", som organisationen har tagit fram till den Internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning nu på lördag, konstateras att 75 000 flickor och kvinnor boende i Sverige kan ha könsstympats. Cirka 14 000 av dem är flickor under 18 år.
– Våra barn i Sverige blir könsstympade och ingen blir dömd för det, säger Luul Jama.
”Extremt skambelagt”
Hon är sedan 2015 ordförande för Existera och har arbetat med hedersfrågor och mot våld och förtryck mot kvinnor under lång tid. Föreningen har sett att allt fler kvinnor söker hjälp och stöd hos dem. En stor orsak är att invandringen till Sverige från länder med hederskultur och en tradition av könsstympning har ökat under den här perioden. Samtidigt har debatten och informationen kring könsstympning minskat, anser Luul Jama.
– Sverige var bättre på detta under 1990-talet när vi hade en stor invandring från Somalia, men sedan stannade debatten upp av någon anledning. Människor har svårt att tala om frågan, mycket för att det handlar om kvinnors hälsa och sexualitet, säger hon.
– Om vi inte kan prata om det, hur ska då de drabbade flickorna och kvinnorna våga berätta om vad de har upplevt och gått igenom? Det är extremt skambelagt, konstaterar Luul Jama.
Könsstympning av flickor och kvinnor är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och Barnkonventionen. Ändå beräknas omkring 200 miljoner kvinnor världen över vara könsstympade. Könsstympandet är en grym och brutal tradition som innebär att mindre delar av de yttre kvinnliga könsorganen tas bort eller skadas, oftast utan bedövning.
De kvinnor som söker vård i Sverige för komplikationer har ofta genomgått något som kallas typ tre. Då har alla yttre delar av könsorganet, det vill säga klitoris samt inre och yttre blygdläppar skurits bort. Därefter sys det som är kvar av de yttre blygdläpparna ihop. Bara en liten glipa lämnas kvar för att urin och mens ska kunna sippra ut, det kallas även infibulation.
– Det här är ett så grymt brott, det är inte bara att man stympar den lilla flickans könsorgan utan det är sexuellt våld och övergrepp som kan liknas vid våldtäkt, menar Luul Jama.
Könsstympade i spädbarnsåldern
Problemen efteråt är inte bara fysiska utan även psykiska, många kvinnor som söker sig till Existera lider av oro, ångest och posttraumatisk stress. Inte sällan har minnena hemsökt kvinnorna under förlossningar.
– Vissa blir könsstympade i spädbarnsåldern, men även om de inte minns själva händelsen gör kroppen det. Det kan komma som en post-traumatisk stress under förlossningen när du hamnar i en liknande ställning som när du blev könsstympad, säger Luul Jama.
I Sverige är könsstympning av flickor och kvinnor förbjudet enligt lag sedan 1982. Om man är bosatt i Sverige är det även olagligt att genomföra ingreppet utomlands och brottet kan ge fängelse i högst fyra år. Problemet, enligt Luul Jama, är att inga blir dömda för brottet.
Socialstyrelsen uppger att det handlar om runt 5 000 kvinnor med diagnosen könsstympning som har sökt vård inom öppen respektive sluten specialist- eller förlossningsvård mellan 2012 och 2018.
– Enligt Socialstyrelsens rapport finns det cirka tio könsstympade flickor under 18 år som är födda i Sverige och har sökt vård och fått diagnosen mellan 2012 och 2018. Men det finns inga uppgifter om det har gjorts någon polisanmälan eller om någon har blivit dömd för övergreppen på dessa flickor, säger Luul Jama.
Hon tycker att regeringen måste ta itu med hedersfrågor och könsstympning på allvar. Kunskaperna måste höjas i alla delar av samhället: Vården, skolan, socialtjänsten och polisen. Det behövs fasta vårdmottagningar och en nationell strategi och så att inte vården skiljer sig åt i de olika regionerna.
”Sverige måste markera”
Luul Jama berättar också om vikten av information och förebyggande arbete och tar sitt hemland Kenya som exempel. Där har antalet könsstympningar på flickor halverats sedan 1980-talet tack vare ett enträget arbete för att ändra på gamla traditioner.
– För vissa är den här traditionen djupt rotad sedan generationer. Den sociala pressen är stor från omgivningen att döttrarna ska bli könsstympade. Därför måste vi markera: Här i Sverige är det förbjudet, och inget barn ska behöva gå igenom detta. Men om vi låter småflickor bli utsatta för den här grymheten utan att någon blir dömd – vilka signaler sänder samhället då?