ÅSIKT

Löfven gjorde debut – på Reinfeldts hemmaplan

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

I tisdags stod jag i folkhavet på Götaplatsen i ett för­sommarvarmt Göteborg och hörde Stefan Löfven ­tala.

Jag skrev att han uppträdde på hemmaplan. Löfven äntrade talarstolen precis när de socialdemokratiska föreningarna från Volvo och SKF nådde fram.

I går kunde jag se samme ­Löfven tillsammans med de andra pariledarna i ”Agendas” studio i tv-huset. Och ska vi tala om hemma­plan så borde den ha tillhört stats­minister Reinfeldt, just därför att det handlade om en partiledardebatt.

Politiska debatten är en speciell form av samtal, och tv-sända partiledarmöten är en mycket speciell form av politisk debatt. De går inte ut på att komma överens, eller ens att ­förstå vad motparten vill säga. Ibland handlar debatter ­inte ens om att övertyga publiken om de egna argumenten, utan om att få motståndaren att framstå i så dålig dager som möjligt.

Professionella politiker – som Fredrik Reinfeldt – har skolats i det där sedan sitt första ­Muf-möte.

Fackliga ledare – som Stefan Löfven – har däremot knappast någon anledning öva på denna mycket speciella form av samtal. De kan behöva tala inför medlemmar, och försvara en åsikt mot kritiker. De måste kunna lösa svåra ­intressemotsättningar genom långa förhandlingar, men de behöver inte slänga käft i tv-debatter.

Fördel Reinfeldt, alltså. I alla fall i matchen mot ­Löfven. Och i går var det den matchen som gällde.

Ibland märktes det, men ­hemmaplan är trots allt inte allt. Det har inte minst Degerfors IF visat i inledningen av Superettan i fotboll, även om det faktiskt blev tre poäng på Stora Valla i förrgår.

Det är i alla fall ett skäl för ­Göran Hägglund att minnas den här helgen.

Om Fredrik Reinfeldt väntat sig en lätt uppgift borde han nog ­känna sig en smula besviken. Efter ­debatten pratades det mycket om statsministerns ­arrogans. När han utan framgång försökte mästra Stefan Löfven i frågan om trygghetssystemen fnissades det en del i pressrummet.

När Jan Björklund och Annie Lööf började ­undervisa den förre Metall-­basen om företagens behov h­ade jag svårt att hålla mig för skratt.

Åsikterna om vem som vann kvällens debatt kommer säkert att gå isär. Förlorarna är däremot lättare att peka ut. Nästan 400 000 arbetslösa. Tiotusentals utförsäkrade. Skolelever som ­inte får hjälp att nå målen.

Det finns riktiga problem i dagens Sverige, och det är regeringen som har verktygen att göra något åt dem.

Det kommer knappast att ske, i alla fall inte om vi ska döma av gårdagens debatt. Den handlade nämligen mest om oppositionens förslag eller brist på förslag.

Möjligen säger det en del om tillståndet i svensk ­politik.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM