ÅSIKT

Jag är din målgrupp, Eva Hamilton !

LEDARE

Sveriges Televisions nya vd Eva Hamilton får tips på hur hon kan locka unga vuxna att titta på SVT

Hej Eva!

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Snart tillträder du som chef för Sveriges Television. Jag har förstått att SVT:s ambition är att locka den åldersgrupp som i dag tittar på er minst: unga vuxna.

Jag tillhör den gruppen. Som 27-åring har jag etablerat ett mönster för mitt tv-tittande och det är svårt att bryta. Men jag hjälper dig gärna med lite tips på hur ni kan få mig och mina vänner att titta mer på SVT.

1. Jag vill inte ha några dokusåpor! Om ni på SVT trodde att ”Toppkandidaterna” var en fiffig idé så trodde ni fel. Antingen total förnedrings-tv eller inget alls är det som ska till för att en dokusåpa ska slå. Alltså inget alls för SVT – tack och lov.

2. Det jag tittar mest på i era kanaler är nyheter och samhällsprogram. Det känns rent ut sagt idiotiskt att det är från dessa områden som resurser ska tas. Det förtroende som jag och mina vänner har för era samhällsprogram går inte att jämföra med de andra kanalernas.

3. Det lönar sig inte att vara snobbig, Eva. Visst, det är kanske inte så kul att köpa in massproducerade program från USA, men jag kan inte komma på ett bättre samhällskritiskt program än den tecknade serien Simpsons. Våga köp in mer sådant! Där har ni oss unga vuxna – vi glor på Simpsons så ofta vi kan.

4. Förutom nyheter och samhälle är det bästa med SVT program som ”Mat med Tina” och ”Nya rum” med Ernst (ich liebe dich, Ernst!). Fortsätt med det, så slipper ni att jag byter från Ernst till en skränig gotlänning eller från Tina till en hajpad tv-kock som inte underhåller.

Så, Eva. Det var mina tips. Nyttigt och lättsamt, blandat med djupt och seriöst.

Inte doku och tjafs. Inte desperata försök att efterlikna reklam-tv. Så får du mig (och, tror jag, min generation) att stanna hos er mellan Rapport och Aktuellt.

Ni på SVT måste våga vara egna och inse att era kanaler är helt unika. De måste förbli det. Som du själv sa i tv häromdagen:

– Ingen gör så bred underhållning som vi.

Det är så jäkla ute att vara sosse. Några tappra riksdagssjälar går med stora röda knappar på sina höstrockskragar. ”Vi kommer igen”, står det på dem, samtidigt som det går en enorm suck genom hela Sosse-Sverige.

Det gör ont i själen. Men sossarna förknippas liksom inte med något fräscht. Sossarna, det är ? grått. Betong. Göran Persson. Makt. Fullkomlighet. Stelnad. Framtidsfientlighet.

Det är jobbigt att erkänna, jag vet. Men det måste göras för att partiet ska kunna komma igen. Det duger inte med skygglappar.

Det som däremot är fräscht, coolt och inne, det är att vara liberal. Ofattbart, jag vet, men så är det.

Tänk Linda Skugges helomvändning från feministbrud till moraltant. Tänk Fredrick Federleys väg från helyllecenter till megaliberal. Där ungefär är vi i dag.

Stureplanscentern – de kallas så – har ett sånt enormt behov av att påpeka att de är liberala. Nästa alla jag träffar – från ­ Lufare, till Cufare, till allmänborgerliga typer som är högst ointresserade av politik – alla måste de intill döden intyga att de är liberaaaaaala.

”Jag som liberaaaal tycker att ?”. ”Eftersom jag är liberaaaaal så måste jag säga att ?”. ”Vi liberaler liksom, vi ?”.

Så håller det på, tills det gör ont i öronen.

Man kan ju inte beskyllas för att vara populist, i alla fall. Jag hoppas och tror att sossarna kan komma igen och bli ett fräscht alternativ.

Naivt? Kanske. Puerilt, rent av? Ja. Men jag står för det.