ÅSIKT

Kapitalet har aldrig haft så mycket makt

Ulf Kristerssons vackra ord om jämlikhet är naiva

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: BJÖRN LINDAHL / AFTONBLADET
Ulf Kristerssons vackra ord om samma chanser framstår i dag antingen som naiva eller cyniska.

Jämlikhet betyder att alla ska ha samma chans, sa Ulf Kristersson (M) i Almedalen. Det låter bra. Alla startar från samma linje i livets lopp.

Jämlikhet är en avlägsen utopi

Men ett sådant samhälle är bara en avlägsen utopi i dag. Den som föds i Fittja eller Lindängen har en mycket längre och mödosammare väg till ett hyggligt liv än den som föds i Örgryte eller Djursholm.

För några årtionden sedan var handikappet att födas i den fattiga förorten inte alls så stort som i dag. Det är sant att samhället som helhet har blivit rikare. Men det vanliga livet har också blivit dyrare: bostäder, resor, fritid (däremot inte skräpmaten som förkortar människors liv). Många lever knapert mitt i överflödet.

Arbetslivet har också blivit mer ojämlikt. Allt fler tvingas till tillfälliga eller osäkra anställningar och de flesta arbetar under en hälsovådlig stress. Först ett gott stycke upp i hierarkin finner vi arbeten som lever upp till det som allt arbete borde vara: präglade av det frihetens allvar som får människor att utvecklas.

Konflikt mellan arbete och kapital

Varför är det så? Därför att vi lever i ett samhälle med allt djupare klassklyftor. Därför att vi lever i ett samhälle där kapitalet – eller rättare sagt de stora kapitalen – är mäktigare än någonsin. Det finns en ofrånkomlig konflikt mellan kapital och arbete. Anledningen är självklar: det ligger i kapitalets intresse att pressa fram så mycket arbete som möjligt till så låg kostnad som möjligt. De anställda strävar efter motsatsen.

Detta är ingenting nytt. Det nya är att kapitalsidan blivit förhållandevis så mycket starkare och facken så mycket svagare. Det är typiskt att de framgångsrikaste facken i dag är de som organiserar akademiker.

Privatiseringspolitik ökar problemen

Med privatiseringarna ökar kapitalets makt. När de motiverades fanns det en idealistisk föreställning om att det var mindre och ideellt präglade företag som skulle driva skolor och vårdinrättningar. Men kapitalets logik är obönhörlig. Snart var det jättarna som med skattemedel drev en alltmer strömlinjeformad verksamhet som gav dem växande vinster.

Ingen saklig betraktare kan hävda att privatiseringen varit framgångsrik – förutom i vissa fall där det verkligen är småföretag som driver verksamheten. De stora koncernerna sätter vinsten först och verksamheten i andra hand. Privatiseringen av sjukvården, skolorna, apoteken och en hel del annat har gett oss vanliga medborgare nya problem att brottas med. Men skattepengar hamnar i Joakim von Ankas ficka.

Ulf Kristerssons vackra ord om samma chanser framstår i dag antingen som naiva eller cyniska. Vi har inte samma chanser när de sociala, ekonomiska och kulturella skillnaderna är så stora.

avSven-Eric Liedman

ARTIKELN HANDLAR OM