Sveriges nya statsminister

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”De rödgröna tänker ta tillbaka jobbfrågan”

Mona Sahlin kan bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Sannolikt kände hon trycket när hon i går mötte de socialdemokratiska kommunalpolitikerna på hotell Clarion i Stockholm.

Tala om valförväntningar och högt ställda krav på en person.

Men Mona Sahlin mötte sin sommarklädda publik klädd i sobert svart, statsminister­kläderna sitter redan på. Hennes tal angav också tonen för valrörelsen.

”Jobb” och ”arbete”

Den ska handla om jobben, jobben, jobben. Fråga inte hur många gånger hon använde orden ”jobb” och ”arbete” i sitt tal, det blev helt uppenbart att de rödgröna tänker ta tillbaka jobbfrågan. Viktigast är att alla har ett arbete.

–?På mitt första regeringssammanträde som statsminister, jag har räknat ut att det blir den 14 oktober, då ska jag som första ärende ta bort Arbetsförmedlingens aktivitetsförbud för landets unga.

–?Sverige har råd med anständighet. Det är orimligt att landets unga ska börja sitt vuxna liv på socialbidrag.

Kommunalpolitikerna i publiken applåderade när Mona Sahlin förklarade att det i själva verket är Fredrik Reinfeldt som leder bidragsregeringen. Socialbidragen har ökat i mer än 90 procent av landets kommuner. Ungdomsarbetslösheten närmar sig 30 procent.

Kalla handen-regeringen

Bidragsregeringen och arbetslöshetsregeringen var också ord som den socialdemokratiske partistrategen Bo Krogvig upprepade när det var hans tur att äntra talarstolen på hotell Clarion. Alliansregeringen kommer också att kallas kalla handen-regeringen och klyftregeringen.

Ingen slogan-kampanj

Även om Mona Sahlin redan tagit på sig statsministerkavajen har valrörelsen uppenbarligen just börjat. Vi får väl hoppas att hon hoppar över den där tvetydiga klyftan och koncentrerar sitt budskap på jobben, precis som hon gjorde i sitt tal.

En blivande statsminister måste stå lite över slogan-kampen. Hon måste berätta en hel historia om vart hon vill. Bort från arbetslöshet och social­bidragsberoende mot ett samhälle där unga kan skaffa sig en utbildning och få ett jobb. Där de kan hyra en lägenhet och faktiskt bilda familj utan oro för att allt kan tas ifrån dem. Det behöver egentligen inte sägas krångligare än så.

EF