ÅSIKT

Europa har inte råd med Grexit

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Resten av EU måste visa solidaritet

Foto: Foto: GEERT VANDEN WIJNGAERT /AP
Det florerar teorier om att Greklands finansminister Yanis Varoufakis och premiärministern Alexis Tsipras klantat sig med flit. Ett utträde ur EMU skulle nämligen vara en stor politisk förlust för EU och Angela Merkel.

I morgon klockan sju börjar mötet. Då träffas euroländernas finans­ministrar igen.

Många vanliga greker har redan plockat ut sina pengar från banken. Lagt dem i madrassen. I torsdags tog grekiska sparare ut en miljard euro från sina bankkonton och de superrika har i hög grad redan flyttat sitt kapital utomlands.­ Samtidigt misslyckades EU-toppmötet i torsdags med att komma överens.

I morgon måste det alltså ske: Något som förhindrar att Grekland ställer in betalningarna och därmed antagligen kraschar ut ur euron.

Teoretiskt kan Grekland förstås förbli medlem av EMU även om betalningarna ställs in. Men landet skulle då bli tvunget att införa kapitalkontroller, nationalisera­ banker och skapa en egen institution som kan fungera likt en riksbank och tillhandahålla lån.

I praktiken skulle processen leda till ett utträde. Förhoppningsvis förstår Europas ledare att förhindra detta. Det har gått så långt att det spelar mindre roll vem som har rätt eller fel. EMU var en dålig idé. Men nu finns valutaunionen och då måste vi se till att den fungerar.­

För att det ligger i vårt intresse.

Som européer.

Grekland är i dag mer bankrutt än i början av krisen, något som i sig självt fungerar som facit för nedskärnings­politiken.

Den har inte fungerat.

Tyvärr har Greklands vänster­regering förlorat mycket av det stöd de borde ha kunnat få från andra delar av Europa på grund av hur de har agerat de senaste­ månaderna. Just nu florerar massvis av teorier om huruvida premiärminister Alexis Tsipras och finansminister­ Yanis Varoufakis i själva verket har klantat sig med mening. De ville helt enkelt ta konflikten så här långt eftersom de visste att det enda trumfkort som Grekland hade var riske­n att landet skulle lämna EMU.

Det grekiska folket vill inte att Grekland­ lämnar, trots allt de har tvingats­ gå igenom i valutaunionens namn. Men skulle grekerna uppfatta att det inte finns något alternativ kan de acceptera en sorti. För EU och Angela Merkel skulle ett grekiskt utträde från EMU vara en så stor politisk förlust att det är det enda hot som i slutändan kan få EU att backa från åtstramnings­politiken.

Frågan är förstås om dessa teorier stämmer. Antagligen är de bara allmänt önsketänkande om att politiker är mer strategiska än det kaos, de känslor och den slump som ofta styr dem.

Samtidigt är delar av resonemanget onekligen korrekt. Ett grekiskt utträde skulle vara ett historiskt misslyckande och ett erkännande av den europeiska unionens svaghet.

Grekland självt skulle kanske vinna på ett utträde. I alla fall på kort sikt. Med en egen centralbank skulle landet kunna devalvera och därmed bli mer konkurrenskraftigt. Men frågan är hur stor effekt detta skulle få.

Grekiska löner­ har redan sjunkit med 16 procent utan att vi har sett någon export­boom. Och vilken effekt skulle kollapsande banker och utraderade besparingar­ få på ekonomin? Skulle verkligen internationella hedgefonder efter några månader börja köpa upp billiga­ grekiska tillgångar och vända utvecklingen?­

Det är riskabelt att räkna med det.

En uppsats från Atens universitet påminner­ om vad som hände 1932. Nationernas­ Förbund och brittiska banker­ sa då nej till att hjälpa ett skuldsatt Grekland att försvara sin valuta under­ dåtidens guldstandard. Grekland tvingades devalvera.

Till en början gick det bra. Grekisk­ industri var dock inte tillräckligt­ utvecklad för att kunna dra nytta av den billigare växel­kursen. Snart utbröt politiskt kaos.­ Det gick över i statskupper. De gick över i att politiska­ partier förbjöds, fackföreningsledare mördades och ja: fascism.

Dagens situation är förstås annorlunda­ men i slutändan är det den här typen av politiska, inte ekonomiska, risk­analyser som EU-­ledarna bör fatta sina beslut utifrån. Greklands ekonomi är, trots alla toppmöten som har dedikerats till den, en rätt liten sak.

Runt 1,8 procent av hela eurozonen.

Finansiellt går det att rädda landet. Huruvida det politiskt går att rädda det om det kraschar ut ur EMU är en annan fråga.

Balkanhalvön är inte Europas mest stabila region, Vladimir Putin vill öka det ryska inflytandet där och flyktingströmmarna från Mellanöstern landar här.

Europa har inte råd med kaos i Grekland. Så enkelt är det på något plan.

Det grekiska folket har lidit fruktansvärt. BNP har rasat med 21 procent sedan­ 2010. Vad Grekland behöver är inte bara en framtid i EU men en framtid överhuvud taget. Landet måste få hjälp med att ta tag i sina grund­läggande problem: korruptionen, oligarkerna,­ den ineffektiva statsförvaltningen, skattesystemet och rätts­systemet.

Resten av EU måste visa­ solidaritet.

Om så bara för sin egen skull.

avKatrine Marçal

ARTIKELN HANDLAR OM