ÅSIKT

Sätt stopp för diskriminering

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Cecilia Lönn och Josefine Midander krävde Uppsala universitet på skadestånd för otillåten diskriminering. Uppsala tingsrätt gav dem rätt och de får nu skadestånd.
LEDARE

Uppsala universitet avsatte 30 av 300 platser på juristlinjen för sökande med utländskt ursprung. Uppsala tingsrätt slår fast att kvoteringen var olaglig.

Tingsrättens beslut var väntat. Utformningen av kvoteringsreglerna var synnerligen klantig. När Uppsala universitet bestämde att studentens båda föräldrar måste vara födda utomlands uteslöt man de svenska minoriteterna romer och samer. Dessutom kunde man kvotera studenter med båda föräldrarna födda i Tyskland, men inte studenter med pappan från Sverige och mamman från Somalia.

Strukturell rasism

Etnisk diskriminering är en del av den svenska vardagen. Den strukturella rasismen gör att personer med utländskt ursprung har sämre möjligheter än andra: oavsett om det gäller att söka jobb eller bostad, att få politisk makt och inflytande, att komma in på krogen eller att få tag i en taxi. Hudfärg, brytning och utländskt klingande namn är fortfarande en anledning för vissa att diskriminera och utesluta andra.

Så kan vi inte ha det. Samhället måste med aktiva åtgärder sätta stopp för den etniska diskriminering som relativiserar alla människors lika värde och som gör att stora mänskliga resurser går till spillo. Men det måste vara åtgärder som tydligt talar om att det är individen, inte hennes etniska ursprung, som står i centrum. Annars fastnar vi bara i ett etniskt tänkande som fortfarande delar in samhället i ”vi” och ”dom”.

Ett självklart val

Det är genomtänkt positiv särbehandling, inte enögd kvotering, som måste vara modellen. När två sökande har likvärdiga meriter, men den ena är av ett underrepresenterat etniskt ursprung eller kön, måste det vara självklart att välja den underrepresenterade. Så gör vi oss av med det exkluderande normtänkande som säger att alla människor ska vara lika.

En ny syn på ”meriter” behövs också. I ett modernt samhälle måste det självklart vara ett plus att tala flera språk och att ha erfarenhet av andra uppväxtmiljöer än den väletablerade medelklassens. Högre utbildningar måste tidigt börja samarbeta med skolor i de områden som brukar kallas ”utsatta”, exempelvis genom mentorsprogram. Studenter ska raggas där potential finns – alltså överallt.

Fördelningspolitik

Om samhället förmådde göra upp med den sociala snedrekryteringen till den högre utbildningen skulle den etniska mångfalden inom den akademiska världen öka. Klassorättvisor och etnicitetsorättvisor samverkar och förstärker varandra i den strukturella rasismens Sverige.

Därför krävs inte bara kraftfulla åtgärder mot diskrimineringen – utan också klassisk fördelningspolitik. Skolan, vården och den sociala servicen i områdena med störst behov ska självklart ha de största resurserna. Problemet är inte människorna som diskrimineras, utan samhället som diskriminerar dem.

ÅP