ÅSIKT

Veto behövs för välfärden

avAnders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Illustration: Robert Nyberg
Klicka på bilden för större format.

18 februari 2012. Vinst i välfärden

Ordet ”Carema” nämndes bara ett fåtal gånger. Men det låg en doft av vägd kissblöja över Socialdemokraternas pressträff om vinster i välfärden i går.

Socialdemokraterna vill ge kommuner och landsting rätt att villkora bidrag till privat driven vård, skola och omsorg. De vill bland annat kunna ställa krav på att de bedrivs i icke-vinstdrivande form. I praktiken innebär det ett kommunalt veto mot vinstdrivande bolag i välfärden. Det är en ganska elegant lösning på frågan om vinst i välfärden.

Vinstintressen

Socialdemokraterna brukar betona att driftsformen saknar betydelse och att kvaliten är det viktiga. Det är att förenkla. Självklart spelar det roll att Carema har en driftsform som bygger på att man tar pengar från vård och slussar dem till skatteparadis. När vinstintresset överordnas allt annat blir det så. Det är affärsidén.

Med S-förslaget skulle ett bolag med Caremas konstruktion däremot inte kunna vinna upphandlingar om inte kommunerna själva vill.

Förslaget innebär samtidigt att Socialdemokraterna säger nej till ett generellt vinstförbud i välfärden.

”Ett systemfel”

På pressträffen var Carin Jämtin också tydlig med att den enskilde måste ha kvar rätten att välja skola, äldreomsorg och sjukvård. Privata utförarare och olika valmöjligheter är här för att stanna. Det är ett viktigt besked. I ljuset av Caremaskandalen är det lätt att romantisera hur det var förr. Men även med enbart kommunal verksamhet fanns problem i äldreomsorgen.

S-förslaget skjuter främst in sig på Lagen om offentlig upphandling och Lagen om valfrihetssystem. Ilmar Reepalu, Malmös starke man, beskrev på pressträffen den svenska lagstiftningen som sämst i Europa när det gäller möjligheten att ställa sociala krav och miljökrav.

I dag måste en kommun i praktiken anlita det företag som är billigast. Kommunen har inte rätt att ställa miljökrav eller krav på exempelvis kollektivavtal. Det ger bolag med sämre miljöarbete och sämre villkor för anställda bättre möjligheter att konkurrera än seriösa företag.

Detta är ett systemfel, självfallet bör man kunna ställa krav när man använder skattepengar. Inte minst Caremaskandalen visar att dagens system för upphandlingar inte fungerar. Det har blivit rena vilda västern.

Att ställa krav inom välfärden är faktiskt att bry sig.